77
Försäkringskassans bedömning av rätten till sjukpenning bör också
ställas i relation till den försäkrades egen situation, det vill säga till
omständigheterna i det enskilda fallet. De omständigheter som före-
trädesvis bör redovisas är sådana som talar mot att den försäkrade har
rätt till sjukpenning. Om det saknas en koppling mellan omständig-
heterna och utgången i ärendet, kan det ge den försäkrade intrycket av
att det inte spelar någon roll vad som har framkommit i ärendet,
eftersom Försäkringskassan oavsett omständigheter har för avsikt att
inte bevilja sjukpenning.
Granskningen visar att besluten och omprövningsbesluten ofta är
utformade så, att endast de omständigheter som skulle kunna
tala för
rätt till sjukpenning redovisas, varefter slutsatsen dras att rätt till
sjukpenning inte föreligger. Omständigheter som
talar mot
att rätt till
sjukpenning föreligger i det enskilda fallet finns helt eller delvis
beskrivna i 73 procent av kommuniceringsbreven och i 74 procent av
besluten. I omprövningsbesluten förekommer omständigheter som
talar mot
att rätt till sjukpenning föreligger i det enskilda fallet helt
eller delvis i 23 procent. Vid aktgranskningen och intervjuerna fram-
kommer att handläggare såväl som omprövare gärna vill visa förstå-
else för den försäkrades situation och bekräfta de besvär som denna
faktiskt har. Det är dock viktigt att den försäkrade inte bara blir
bekräftad i sina besvär utan också förstår varför Försäkringskassan
inte anser att rätt till sjukpenning föreligger.
I kommuniceringsbrevet, som Försäkringskassan skickar ut till den
försäkrade, efterfrågas synpunkter på det underlag som ligger till
grund för förslaget till beslut. I de fall den försäkrade återkommer
med synpunkter, är det viktigt att dessa synpunkter tas om hand. I de
ärenden där synpunkter kommit in, nämner man vanligtvis att
synpunkter har kommit in, men det är endast i en liten andel (11 pro-
cent) av besluten som man förklarar varför synpunkterna inte har lett
till någon ändring. Inte heller i omprövningsbesluten bemöts den
försäkrades synpunkter i särskilt stor utsträckning. Det är endast i 24
procent av de ärenden som inte ändrats helt enligt den försäkrades
önskemål, som den försäkrades synpunkter bemöts helt eller delvis.
Det gäller trots att det i drygt hälften av alla granskade omprövnings-
ärenden har kommit in nytt material eller ny information från den
försäkrade. Att synpunkter bemöts i sak är viktigt för den försäkrade
av två skäl. För det första handlar det om den försäkrades möjlighet
att förstå beslutet. Om den försäkrades egna synpunkter inte bemöts,
kan denna inte veta om synpunkterna har beaktats i bedömningen.
