76
I de kommuniceringsbrev och beslut som granskats beskrivs förutsätt-
ningarna fullständigt och individualiserat i ungefär var tionde kom-
municeringsbrev och beslut. I omprövningsbesluten anges förutsätt-
ningarna för rätten till sjukpenning fullständigt och individualiserat i
betydligt högre utsträckning än i besluten (41 procent), men också i
en liten andel (4 procent) av omprövningsbesluten saknas förutsätt-
ningarna helt.
Det är anmärkningsvärt att förutsättningarna endast beskrivs delvis
eller inte alls i en så stor andel av besluten (nio av tio). Inte heller
omprövningsbesluten kan anses hålla genomgående god kvalitet i
detta avseende. Vidare anger Försäkringskassan inte heller alltid vad
som är lagreglerade förutsättningar, vad som är uttalanden i
förarbetena och vad som är Försäkringskassans egen bedömning.
ISF:s granskning visar att det är få kommuniceringsbrev och beslut
där hänvisningar till relevanta bestämmelser saknas helt. Däremot är
det mycket vanligt att man hänvisar till fler bestämmelser än dem
som är relevanta i det aktuella ärendet. En förklaring till detta resultat
kan vara den relativt komplexa lagstiftning som reglerar rätten till
sjukpenning. Det kan i många fall vara svårt att avgöra vilka bestäm-
melser som är aktuella i det enskilda fallet. Ett exempel på när lag-
stiftningen kan uppfattas som svårtillgänglig är i de fall den försäk-
rade är arbetslös. Bestämmelserna avseende rehabiliteringskedjan är
inte uttryckligen tillämpliga för arbetslösa, men ISF har i aktgransk-
ningen noterat att dessa paragrafer ofta inkluderas även i beslut
rörande arbetslösa.
100
Det är viktigt att endast de förutsättningar och bestämmelser som är
relevanta för det enskilda ärendet anges i kommuniceringsbreven,
besluten och omprövningsbesluten. Det är annars är svårt för den
försäkrade att veta vad som är relevant i hans eller hennes ärende.
100
Det framgår inte av lagtexten hur arbetsförmågebedömningen ska göras för arbetslösa, men
enligt ett uttalande i förarbetena ska den göras mot arbeten på hela arbetsmarknaden. ISF har
noterat att det förekommer att Försäkringskassan hänvisar till 27 kap. 48 § socialförsäkrings-
balken där det framgår att bedömningen av arbetsförmågan för försäkrade som har haft
nedsatt arbetsförmåga under 180 dagar som huvudregel ska göras mot förvärvsarbete på den
reguljära arbetsmarknaden i övrigt eller annat lämpligt arbete som är tillgängligt. Att hänvisa
till denna bestämmelse utan att referera till förarbetena kan göra det mycket svårt för den
försäkrade som är arbetslös att förstå vilken grund Försäkringskassan har haft för sitt beslut,
särskilt om han eller hon har haft nedsatt arbetsförmåga under en kortare tid än 180 dagar.
