55
6
Ingen enhetlig omprövning
I detta kapitel beskrivs de problem som observerats för Försäkrings-
kassans omprövning av rätten till sjukpenning.
Försäkringskassan har två möjligheter att ändra sina egna beslut.
Den ena möjligheten att ändra ett beslut är när beslutet innehåller en
uppenbar oriktighet till följd av ett förbiseendefel, eller att beslutet
har blivit oriktigt på grund av att det fattats på ett uppenbart ofull-
ständigt underlag eller på grund av en uppenbart felaktig rättstillämp-
ning.
80
Den andra möjligheten att ändra ett beslut är när den försäk-
rade begär omprövning av ett beslut som inte redan har ändrats på
grund av uppenbara felaktigheter.
81
Att det finns en särskild bestämmelse som gör att Försäkringskassan
kan ändra uppenbart oriktiga beslut innebär naturligtvis att en om-
prövning bör innefatta ytterligare överväganden än om beslutet kan
ändras på grund av uppenbara felaktigheter. I Försäkringskassans
vägledning anges att omprövning innebär att Försäkringskassan på
nytt ska göra en fullständig prövning av sakfrågan oavsett om den
försäkrade åberopat nya omständigheter eller inte.
82
Vad en full-
ständig prövning betyder definieras dock inte närmare. Försäkrings-
kassan har även behandlat frågan om vad ett omprövningsbeslut inne-
bär i inledningen till riktlinjerna om samverkan mellan omprövnings-
enheterna och LFC/NFC i omprövningsärenden. Där står det att en
omprövning innebär en ny, fullständig sakprövning och att ompröv-
ningsbeslutet ska vara ett komplett svar på den försäkrades anspråk.
83
Enligt Försäkringskassan ska det, när en begäran om omprövning
kommer in, normalt finnas ett tillräckligt beslutsunderlag för att
Försäkringskassan ska kunna fatta ett beslut.
80
113 kap. 3 § socialförsäkringsbalken.
81
113 kap. 7 § socialförsäkringsbalken.
82
Försäkringskassan (2001), s. 17.
83
Försäkringskassan (2010a).
