49
Ett par exempel på formuleringar i ärendena är:
”Vid Försäkringskassans bedömning av rätten till sjukpenning är det
förmågan att utföra arbete trots att man lider av något besvär som är
avgörande för bedömningen av din arbetsförmåga. Det är de fakta som
beskrivs i läkarintyget som ska visa att det föreligger en sjukdom samt att
sjukdomen sätter ner din arbetsförmåga med minst en fjärdedel i ditt
yrke.”
”Försäkringskassan ifrågasätter inte dina besvär eller de uppgifter du
lämnat men gör ändå bedömningen att den diagnos och den
aktivitetsbegränsning som beskrivs i läkarintyget inte är av sådan art eller
grad att det kan anses styrkt att din arbetsförmåga är nedsatt till följd av
sjukdom med minst en fjärdedel i förhållande till dina arbetsuppgifter.”
Vid ISF:s granskning har noterats att Försäkringskassan oftare har
bemött eller förklarat varför beslutet inte ändras, när den försäkrade
har lämnat en eller flera läkarintygsförlängningar eller komplette-
rande intyg från behandlande läkare. Handläggarna som intervjuades
förmedlade också denna bild.
Det vanligaste är dock att det i beslutsbrevet inte finns någon förkla-
ring alls till att de synpunkter som kommit in i samband med kommu-
niceringsbrevet inte har påverkat beslutet (65 procent). Detta gäller,
trots att ISF vid aktgranskningen har noterat att det är vanligt att de
försäkrade beskriver sin situation och hur den aktuella sjukdomen
påverkar dem i både arbetslivet och privatlivet. Ofta kan den försäk-
rades beskrivning av sin situation förtydliga den bild av arbetsför-
mågan som framkommer i läkarintyget. I besluten nämns vanligtvis
att synpunkter har kommit in men att de inte föranleder någon annan
bedömning än den som gjorts enligt kommuniceringsbrevet. Denna
iakttagelse bekräftas vid intervjuerna med handläggarna:
”Jag brukar inte skriva att du har sagt det här och det här, utan jag kanske
bara skriver att du har kommit in med synpunkter och att det ändrar inte.
Det är inte några medicinska uppgifter som gör att man ändrar.”
Resultatet från aktgranskningen visar att inte heller omprövarna
bemöter den försäkrades synpunkter i särskilt stor utsträckning.
Endast i 24 procent av de ärenden som inte har ändrats helt enligt den
försäkrades önskemål, bemöts den försäkrades synpunkter helt eller
delvis. Detta gäller trots att det i drygt hälften av alla granskade ären-
den har kommit in nytt material eller ny information från den försäk-
rade i samband med begäran om omprövning. Även i omprövnings-
besluten bemöts ofta synpunkterna med formuleringen att synpunk-
terna har beaktats men att de inte medför en annan bedömning i
ärendet.
