22
lagen (2001:453; SoL).
I de fall brukaren är missnöjd med hur den personliga assistansen
utförs, ligger ansvaret för att byta anordnare i första hand hos bruk-
aren själv. Det saknas ett mer utförligt regelsystem för kvaliteten i
utförandet, men sedan den 1 januari 2011 finns det dock bestämmel-
ser om att privata anordnare måste ha tillstånd av Socialstyrelsen för
att få utföra personlig assistans (se vidare avsnitt 4.3). Innan reglerna
om krav på tillstånd från Socialstyrelsens trädde i kraft, kunde i prin-
cip vem som helst starta ett assistansföretag och ta emot assistans-
ersättning från Försäkringskassan.
Självbestämmandet i lagen gäller också för
LSS-insatserna utöver personlig assistans. Men självbestämmandet är
inte lika enkelt att förverkliga vid tillämpningen av andra insatserna
eftersom den insatsberättigade personen inte har makten över peng-
arna. Dessa LSS-insatser tillämpas därmed i praktiken mer likt SoL-
insatserna.
2.4
Utredningar om kostnadsutvecklingen i
assistansersättningen
Sedan assistansreformen trädde i kraft har regeringen tillsatt olika
utredningar med uppdrag att analysera bakgrunden till kostnads-
utvecklingen, till exempel Assistansutredningen (år 1995), LSS-
kommittén (åren 2004–2008) och Utredningen om assistansersätt-
ningens kostnader (år 2012). De har bland annat haft i uppdrag att
lämna förslag på bättre kostnadskontroll.
Assistansutredningen (SOU 1995:126) beskrev att kostnadsökningen
fram till år 1995 i allt väsentligt kunde hänföras till att antalet bevil-
jade assistanstimmar per person blivit många fler än väntat. Utgångs-
punkten för utredarens förslag var att kostnaden för assistansersätt-
ningen inte skulle överstiga 2,8 miljarder kronor i 1995 års penning-
värde.
8
LSS-kommittén (SOU 2008:77, s 491ff). Studien visar att personliga assistenter tillbringar
halva sin arbetstid med att vara till hands.
År 2011 kostade assistansersättningen 24,3 miljarder kronor.
LSS-kommittén konstaterade år 2008 (SOU 2008:77, s. 21) att de
ökade kostnaderna för assistansersättning berodde på att antalet
assistansberättigade och det genomsnittliga antalet timmar per person
hade ökat över tid.
9
En uppräkning av 2,8 miljarder kronor i 1995 års penningvärde med hänsyn till inflationen
innebär för 2012 en kostnad för assistansersättning om 3,4 miljarder kronor.
