25
3
Förutsättningar för en
assistansmarknad tar form
I kapitlet beskrivs hur olika ändringar i reglerna om assistansersätt-
ningen har lett till att förutsättningarna för en assistansmarknad med
ett ökat antal aktörer har ökat. Förändringarna handlar om att en del
regler har gjort det svårare för brukarna att vara egna arbetsgivare.
Förändringarna har också gett privata aktörer med vinstsyfte starkare
incitament för att bedriva assistansverksamhet.
3.1
Statlig assistansersättning från år 1994
När assistansreformen trädde i kraft år 1994 skulle brukare med stat-
lig assistansersättning för att täcka sina faktiska kostnader för person-
lig assistans. Det handlade om kostnader för löner till personliga
assistenters och viss administration (prop. 1992/93:159, s. 71), det
vill säga kostnader för bruttolön (inklusive kostnader för olika sociala
avgifter) och administration med mera. I administrationskostnaderna
ingick kostnader för bokföring och revision, lokaler, utbildning,
rekrytering och omkostnader för assistenter, vilket i stora drag liknar
vad lagstiftaren i dag menar med kostnader för personlig assistans (se
kapitel 5).
Vid beräkningen av assistenternas löner var utgångspunkten att de
skulle ha samma lön som vårdbiträden (prop. 1992/93:159, s. 68ff).
Riksförsäkringsverket föreskrev att assistansersättning kunde täcka
andra kostnader än assistenters bruttolön och sociala avgifter med ett
belopp på högst 30 kronor per utförd timme personlig assistans (den
så kallade 30-kronan).
Försäkringskassans beslut om assistansersättning omfattar i normal-
fallet många timmar. År 2011 beviljade Försäkringskassan varje
brukare assistansersättning med i genomsnitt 115,8 timmar per vecka.
Det motsvarar personlig assistans under all vaken tid, vilket kan
