30
(prop. 1992/93:159). I några fall valde brukarna att vara egna
arbetsgivare för sina assistenter genom att ha enskild firma. Det
resonerades inte om att privata vinstdrivande företag skulle kunna
vara aktörer på assistansmarknaden. Men som har beskrivits tidigare
blev det efter den lagändring som trädde i kraft den 1 februari 1995
uppenbart att det är förmånligt att anordna assistansverksamhet i
bolagsform (se avsnitt 3.1). Genom ändringen förbjöds egna arbets-
givare att som personliga assistenter anställa personer som de lever i
hushållsgemenskap med. Dessa brukare var i stället tvungna att låta
en kommun eller ett fristående organ vara arbetsgivare för assisten-
terna (prop.1994/95:77), det vill säga en juridisk person.
Fram till den 1 januari 2011 saknades det begränsningar av vilka som
kunde vara assistansanordnare, men därefter måste assistansföretag
ha tillstånd av Socialstyrelsen (se avsnitt 4.3).
Brukar- och timutvecklingen över åren visar en bild av att assistans-
marknaden genom en successiv anpassning, har utvecklats i tre etap-
per. Den första perioden, åren 1994–2000, kännetecknas av konsoli-
dering, det vill säga att en assistansmarknad etableras. Under den
andra perioden, åren 2001-2005, kommer de rena kommersiella
assistansföretagen igång med verksamhet. Det viktigaste exemplet är
Assistansia AB, vars utveckling beskrivs nedan i avsnitt 4.6 och 4.7.
Och från mitten av 2000-talet går riskkapitalbolagen in på assistans-
marknaden (se avsnitt 4.5–4.7).
