20
För den som har en anställning ska Försäkringskassan bedöma arbets-
förmågans nedsättning enligt den så kallade rehabiliteringskedjan.
Rehabiliteringskedjan innebär att bedömningen av rätten till sjuk-
penning prövas gentemot olika arbetsuppgifter, beroende på hur länge
arbetsförmågan har varit nedsatt. För de första 90 dagarna i rehabili-
teringskedjan bedöms arbetsförmågan i förhållande till ordinarie
arbetsuppgifter eller annat lämpligt arbete, som arbetsgivaren tillfäl-
ligt erbjuder den försäkrade. Efter dag 90 bedöms arbetsförmågan
även i förhållande till annat arbete hos arbetsgivaren, vilket den
försäkrade efter en omplacering skulle kunna försörja sig på. Efter
dag 180 bedöms arbetsförmågan i förhållande till förvärvsarbete på
den reguljära arbetsmarknaden
24
eller annat lämpligt arbete som är
tillgängligt för den försäkrade, om det inte finns särskilda skäl mot
det eller det kan anses oskäligt.
25
Särskilda skäl kan enligt förarbetena
vara om den försäkrade med stor sannolikhet bedöms kunna gå
tillbaka till ett arbete hos arbetsgivaren. Det bör framgå av det
medicinska underlaget att det finns välgrundad anledning att anta att
den försäkrade kan gå tillbaka i arbete hos arbetsgivaren. Det ska
också finnas en tidplan för detta. Särskilda skäl kan dock inte beaktas
när arbetsförmågan har varit nedsatt i 365 dagar.
26
Då ska bedöm-
ningen alltid göras mot den reguljära arbetsmarknaden, om det inte
kan anses oskäligt.
27
Enligt förarbetena finns det situationer, där det är oskäligt att göra
bedömningen mot den reguljära arbetsmarknaden. En sådan situation
är till exempel när den försäkrade har en allvarlig sjukdom men till-
fälligt kan arbeta i ett annat arbete. Det är då inte rimligt att behöva
söka annat arbete, om arbetsförmågan successivt kommer att för-
sämras. Det anses heller inte rimligt att den försäkrade ska söka ett
annat arbete, om han eller hon har en allvarlig sjukdom och i perioder
har en ökad arbetsförmåga. En förutsättning är dock att den ökade
arbetsförmågan inte bedöms vara bestående. En annan situation, där
det enligt förarbetena kan anses oskäligt att göra bedömningen mot
hela arbetsmarknaden, är när det handlar om långvarig rehabilitering
efter en olycka eller efter vissa sjukdomar, till exempel stroke som
lett till betydande konsekvenser för den försäkrades arbetsförmåga.
24
Fr.o.m. den 1 juli 2012 har begreppet ”den reguljära arbetsmarknaden” bytts ut mot ”sådant
förvärvsarbete som är normalt förekommande på arbetsmarknaden.” Eftersom de granskade
besluten avser perioden före lagändringen används begreppet ”den reguljära
arbetsmarknaden” i denna rapport.
25
27 kap. 46–48 §§ socialförsäkringsbalken.
26
Prop. 2007/08:136, s. 68–69.
27
27 kap. 49 § socialförsäkringsbalken.
