25
Ett grundläggande krav är att myndigheten i sina beslut ska ange
vilka föreskrifter som myndigheten grundat sina avgöranden på. Det
är dock inte tillräckligt att motiveringen består av en redovisning av
tillämpliga föreskrifter. Att ordagrant återge författningstext är inte
alltid det lämpligaste sättet, utan föreskriftens innehåll bör i stället
återges på ett sådant sätt att läsaren inte behöver ha juridiska
förkunskaper.
44
Enligt Försäkringskassans vägledning ska ett beslut, som går den
försäkrade emot, innehålla en redovisning av vad den försäkrade inte
får och för vilken tidsperiod beslutet gäller. Det ska också finnas en
beskrivning av ärendet, en motivering av beslutet, information om
vilka bestämmelser som beslutet grundas på och en beskrivning av
hur den försäkrade ska göra om han eller hon vill begära
omprövning.
45
Enligt vägledningen ska motiveringen ge den försäkrade möjligheten
att argumentera mot beslutet vid en begäran om omprövning eller vid
ett överklagande. Vidare måste det av motiveringen framgå vilka
omständigheter i utredningsmaterialet som har lett fram till beslutet i
ärendet. Det räcker inte att i motiveringen enbart hänvisa till lydelsen
av aktuella bestämmelser. Det måste också framgå varför förmånen
inte kan beviljas med stöd av dessa bestämmelser. Handläggaren
behöver dock inte ge sin syn på alla faktorer som kommit fram i ut-
redningen och dess betydelse för beslutet. Inte heller behöver varje
argument, som den försäkrade har fört fram, bemötas. Det som ska
bemötas, är det som är viktigt för bedömningen i ärendet. Motive-
ringen ska enligt vägledningen byggas upp genom en beskrivning av
förutsättningarna för sjukpenning och av omständigheterna i ärendet
som varit avgörande för beslutet. Det ska också finnas en förklaring
till att förutsättningarna för rätt till sjukpenning inte bedöms vara
uppfyllda och vad beslutet innebär för den försäkrade.
46
Enligt Försäkringskassan kan efterföljande samtal, omprövningar
eller överklaganden undvikas om besluten är tydligt motiverade.
47
44
Hellners och Malmqvist, (2010), s. 237–238.
45
Försäkringskassan (2005), s. 15 ff.
46
Försäkringskassan (2004), s. 324.
47
Försäkringskassan (2005), s. 21.
