17(29)
Vid jämförelse av riskpriset för de olika indexen framkommer att PSF och
PVF uppvisade ett högre riskpris än de fritt valda fonderna i
premiepensionssystemet för de tre första perioderna och ett lägre riskpris i
de två sista. Jämförs riskpriset för PSF och avkastningen för index för de
europeiska börserna och världsindex hade PSF ett högre riskpris i fyra av
de fem perioderna för världsindex och för två perioder för det europeiska
indexet. Detta gällde också för PVF.
Den tillgång som uppvisade det högsta riskpriset var svensk räntepapper,
därefter portföljen med hälften räntepapper och hälften svenska aktier.
Riskpriset för SIX return index var också genomgående högre än för 7:e
AP-fondens två fonder. Detta betyder att om 7:e AP-fonden valt t ex ett
jämförelseindex som bestod av 50/50 svenska akter och statsobligationer
skulle målsättningarna för förvaltningen inte varit uppfyllda för fonderna för
någon av femårsperioderna. Om ett mera globalt jämförelseindex hade
valts som bestod av t ex 50 procent av världsaktieindex, 10 procent
tillväxtländer, 20 procent svenska aktier och 20 procent statsobligationer
skulle målsättningen för förvaltningen för PSF vara uppfylld för de två
perioderna 2002-06 och 2003-07. För övriga fyra perioder skulle fonderna
underpresterat. Detta globala index stämmer ganska väl med fondernas
placeringsinriktning (finns inte redovisat i tabellen) och ger snarlika resultat
som jämförelsen med PPM-indext ger vid handen.
Statistiskt test
De små skillnaderna mellan avkastningen för framförallt PSF och PPM-index
leder till frågan om mer sofistikerade statistiska test skulle kunna påvisa
någon statistiskt sett signifikant skillnad i avkastning och risk mellan 7:e
AP-fondens två fonder och PPM-index. I ett försök att belysa denna fråga
har test gjorts m h a en ekonomisk modell som flitigt används inom
finansiell ekonomi. Den grundläggande ekonomiska teorin för denna modell
utgår ifrån hur kapitalmarknaderna prissätts. Följande modell kan härledas:
R
i
-R
f
=
i
+
i
(R
m
-R
f
) +
i
där
R
i
är avkastning för en tillgång,
R
m
marknadsavkastningen eller annat valt benchmark,
R
f
riskfri ränta, och
i
en residual
mellan riskpremien, Ri-Rf, för tillgången i och för valt benchmark, RB-Rf.
Parametrarna
i och
i skattas m h a regessionsanalys. Enligt denna
modell, som benämns capital asset pricing model, ska det estimerade
i-
värdet inte vara statistiskt sett signifikant skilt från noll.
i-värdet förväntas
anta ett värde större än noll om tillgången är placerad i en riskfylld tillgång
och värdet noll om så inte är fallet. Vidare är
i-värdet ett mått på den
(systematiska) risk som är förenat med den riskfyllda tillgången. Om
i-
värdet är större (mindre) än ett är den systematiska risken och den
förväntade avkastningen större (mindre) än för den riskfyllda tillgången.
Skattningar av dessa två parametrar för den riskfyllda tillgången ger oss
information om risknivån (
i
-värdet) och huruvida en investering i
tillgången har renderat i över- eller underavkastning (positivt eller negativt
i
-värdet) när hänsyn tagits till den avkastning som modellen predikterar.
Den förväntade riskjusterade avkastning för tillgången motsvarar den
avkastning som erhålls om
i
-värde multipliceras med riskpremien för
benchmark, dvs
i
(R
B
-R
f
).
