60
beräknar och bestämmer den årliga timschablonen. Det innebär att
schablonen anpassas efter dessa kostnader.
LSS-kommittén föreslog att den del av timschablonen som avser
övriga kostnader ska beräknas utifrån nettoprisindex (NPI)
Innan schablonen infördes fick brukaren använda högst 30 kronor
per timme till andra kostnader än löne- och lönebikostnader för
personliga assistenter. Vid införandet av timschablonen den 1
september 1997 bakades denna ersättning in i schablonen (prop.
1996/97:150D2). Timschablonen fastställdes till 164 kronor per
timme, och den innefattade alltså också en tänkt ”30-krona”.
. LSS-
kommittén förslog också att värdet ska justeras nedåt, så att det i
penningvärde likställs med ersättningen som gällde vid införande av
schablonen år 1997 (SOU 2008:77, s. 51ff).
LSS-kommittén har konstaterat att företagens kostnad för annat än
löne- och lönebikostnader till personliga assistenter i praktiken kom
att uppgå till 21,32 kronor per timme, det vill säga 13 procent av 164
kronor. Uppgifterna i tabell 7 är hämtade från LSS-kommitténs slut-
betänkande, vad gäller uppgifterna till och med år 2007 (SOU
2008:77, s. 516). Tabellen har kompletterats till och med år 2011 med
uppgifter från SCB och Försäkringskassan. Hur stor del av schablo-
nen Försäkringskassan beräknar övriga kostnader till framgår av de
beräkningsunderlag som den myndigheten tar fram i sitt förslag till
regeringen. Uppgifterna om Försäkringskassans beräkning för övriga
kostnader till och med år 2007 ligger något över dem som framgår av
underlagen till regeringen, som till exempel för år 1998 är 22,14
kronor
och för år 2007 är 30,12 krono
.
41
Nettoprisindex (NPI) anger utvecklingen av konsumentpriserna exklusive nettot av indirekta
skatter och subventioner.
42
Försäkringskassan (1997).
43
Försäkringskassan (2006).
