21
3
Allmän institutionell bakgrund
3.1
Tjänstepensioner i sammandrag
Ungefär 90 procent av alla anställda i Sverige omfattas av kollektiv-
avtal (år 2008, se Kjellberg, 2010). Kollektivavtalen har avtalats
separat för olika delar av arbetsmarknaden, vilket gör att de varierar
i utformning beroende på vilken arbetsmarknadssektor det gäller.
Avtalen ger den anställda ett kompletterande socialförsäkringsskydd
mot att arbetsgivaren betalar in avgifter för sina anställda. Skyddet
kan avse kompletterande ersättningar vid exempelvis sjukdom,
arbetsskada, arbetslöshet, föräldraledighet eller ålderdom (se t ex
Sjögren Lindquist och Wadensjö, 2005).
Det finns fyra stora avtal för tjänstepension för fyra stora grupper av
anställda: privatanställda arbetare, privatanställda tjänstemän, statligt
anställda och kommun och landstingsanställda. Det finns dessutom ett
flertal mindre avtal som täcker mindre områden på arbetsmarknaden.
Tjänstepensionerna har störst betydelse för dem med inkomster som
ligger över taket i socialförsäkringen, det vill säga över 7,5 inkomst-
basbelopp (IBB; år 2011 motsvarar det 390 750 kronor per år).
Tjänstepensionernas vikt skiljer sig därmed mycket mellan anställda
i olika sektorer. Figur 1 visar andelarna med pensionsgrundande
inkomst över taket uppdelat på sektor.
Störst andelar återfinns bland
privatanställda tjänstemän och statsanställda. Där har 43 procent
respektive 24 procent hade inkomster över taket i åldergruppen 28–64
år. Motsvarande andelar bland privatanställda arbetare och kommun
och landstingsanställda var 5 procent respektive 8 procent.
13
Baseras på den s.k. LINDA-panelen. Definitionen av sektor (statlig, kommunal och landsting,
samt privat) är den senast observerade. Inom privat sektor används den senast observerade
informationen från strukturlöneregistren avseende institutionell sektorkod och
Standard för
svensk yrkesklassificering
, SSYK, för att dela upp tjänstemän och arbetare.
