48 / 82
Försäkringskassan och egenvårdsbedömningarna
48
Kunskapen om att en åtgärd kan vara sjukvård och bör utredas
beskrivs som kunskap som handläggarna själva måste ha, och det
är ingenting som diskuteras på kontoret.
För andra typer av ärenden saknar kontoret rutiner för att utreda sjuk-
vårdande åtgärder i assistansen. Handläggarna beskriver att det finns
en uppfattning på kontoret att alla åtgärder som utförs av en assistent
är assistans. Detta grundar sig bland annat på att handläggarna inte
skiljer på begreppen delegerad sjukvård och egenvård utan tolkar dem
som synonyma om det är en personlig assistent som utför åtgärden.
Exempelvis har sondmatning därför bedömts som assistans om det är
assistenten som utför åtgärden, trots att handläggarna är medvetna om
att det står i vägledningen att det är en åtgärd som kan behöva utredas
närmare. Handläggarna förklarar att de inte har utrett åtgärderna med
att de förutsätter att sjukvården redan har bedömt åtgärden som egen-
vård som assistenten kan utföra om den som ansöker om assistans-
ersättning inte säger något om det i utredningen.
Åtgärderna har inte heller utretts när en person skrivs ut från till
exempel en sjukhusvistelse för att bo hemma. Handläggarna har
dragit slutsatsen att om personen kan lämna sjukhuset har hälso-
och sjukvården bedömt att eventuella återstående åtgärder är egen-
vård. Det mesta har då tolkats som assistans och eventuella sjuk-
vårdande åtgärder har inte utretts. Däremot har handläggarna frågat
om någon extern person kommer hem till brukaren och utför en
åtgärd, till exempel medicinsk fotvård eller såromläggning. Hand-
läggarna säger att de då vet att det rör sig om sjukvård eftersom
assistenten inte utför insatsen. Då har handläggarna räknat bort tid
för dessa åtgärder.
Om en sjukvårdsåtgärd utreds konsulterar några av handläggarna
den försäkringsmedicinska rådgivaren innan de skickar en förfrågan
till hälso- och sjukvården. Andra handläggare skickar frågan direkt
till en läkare och vissa frågar brukaren. Handläggarna beskrev att det
ibland är lättare att själv kontakta hälso- och sjukvården än att gå via
brukaren. Den generella upplevelsen är att det ofta saknas bedöm-
ningar hos hälso- och sjukvården och att bedömningen aktualiseras
först om och när Försäkringskassan ber om den.
Vilken dokumentation kontoret kräver varierar. Några handläggare
begär in en skriftlig bedömning av åtgärden, medan andra nöjer sig
med ett svar över telefon. I vissa fall finns det överenskommelser