43 / 82
Försäkringskassan och egenvårdsbedömningarna
43
På de tre kontor som besöktes beskriver handläggarna att de vid sidan
av de åtgärder som nämns i vägledningen i stor utsträckning använder
egna erfarenheter och kunskaper när de tar initiativ till att utreda sjuk-
vårdande åtgärder.
Nedan följer en sammanfattning av hur tjänstemännen på de tre kon-
toren beskrev hur och när de har utrett sjukvårdande åtgärder och
även vilka svårigheter de har haft i utredningarna. Kontoren beskrivs
i tur och ordning.
Ett kontor som utreder hälso-och sjukvårdsinsatser i de flesta
ärenden
Kontoret tog under perioden augusti 2015–augusti 2016 beslut
i 73 ärenden, varav 33 ärenden gällde en ny ansökan om assistans-
ersättning.
79
Enligt intervjun är det svårt att få tillräckliga underlag från hälso-
och sjukvården när det gäller om en åtgärd ska räknas som egenvård.
Det finns också en bristande kännedom inom hälso- och sjukvården
om vad en bedömning om egenvård innebär. Kontoret uppfattar att
distriktssköterskorna är de som har mest kunskap och erfarenhet av
egenvårdsbedömningar. Intervjun visar också att det förekommer att
hälso- och sjukvården har ändrat sin bedömning så att åtgärder gått
från att ha varit bedömda som delegerad hälso- och sjukvård till att
bedömas som egenvård. En närliggande tolkning, som också fram-
kommer i intervjun, är att hälso- och sjukvården ändrar bedömningen
för att åtgärderna ska kunna ingå i assistansersättningen.
Försäkringskassan på det här kontoret begär alltid in en bedömning
av sådana åtgärder som skulle kunna vara en hälso- och sjukvårds
insats. De begär främst bedömningar av de åtgärder som nämns i
vägledningen, men även andra åtgärder som handläggarna kan ha
kunskap om. Det är en del av handläggningen och det krävs att de
utreder åtgärderna för att ärendet i ett senare skede ska gå igenom
hos beslutsfattarna.
79
Enligt Försäkringskassans databas Mälker.