

Processen sedd från den centrala nivån
44
Det är delvis svårt att bedöma riskanalysen, eftersom liknande risker
i vissa fall finns klassificerad både som lägre och högre sannolikhet.
Exempelvis finns risken ”Ett internt motstånd (på FK) medför svårig-
heter att genomföra ett nytt arbetssätt” listad som lägre sannolikhet,
samtidigt som ”Bristande samsyn kring om detta är rätt väg att gå
internt hos FK” klassas som högre sannolikhet.
Med facit i hand är det samtidigt enkelt att hitta riskbedömningar
som slagit fel, och det är svårt att undvika intrycket att många risker
underskattades.
Bland de risker som klassificerades med lägre sannolikhet finns
exempelvis:
–
”frihet under ansvar” utnyttjas felaktigt av läkaren
–
fler nya sjukfall på grund av att det saknas effektiva
uppföljningssystem
–
färre avslag på grund av att Försäkringskassan inte hittar
de potentiella avslagen
–
beviljar sjukpenning till personer som inte har rätt till detta.
Dessa fyra risker är kanske inte särskilt precist beskrivna, men utifrån
analysen i denna rapport går det definitivt att hävda att dessa risker
inträffat, och att de utgör viktiga orsaker till att Försäkringskassan i
april 2016 fattade beslut om att stoppa utrullningen av de förenklade
intygen. Detta beskrivs utförligare i avsnitt 3.6.
Projektledaren för Differentierat intygande säger att det var svårt att
värdera riskerna, och att det blev mycket gissningar och spekulationer
beroende på vilken uppfattning man hade om vilket ansvar hälso- och
sjukvården tog för sjukskrivningarna. Men projektledaren menar att
det från projektets sida fanns en känsla av att man hade nått en vänd-
punkt i läkarnas inställning till att skriva intyg, vilket gjorde att det
fanns en grund för förhoppningarna om att det skulle fungera. Denna
uppfattning baserades bland annat på de intervjuer Försäkringskassan
gjort med läkare som ingått i försöksverksamheten med 90 vård-
enheter i 7 landsting.
När det gäller att planera åtgärder för att förhindra att risker skulle
inträffa var projektets riskanalys ambitiös. Det gällde även många av
riskerna som bedömdes ha en lägre sannolikhet att inträffa (tabell 1).