47 / 82
Processen sedd från den centrala nivån
47
en stark önskan om att så snabbt som möjligt införa de förenklade
intygen i hela landet är svårt att bedöma.
3.5.1
Felaktig beskrivning av uppföljningens resultat
I beslutsunderlagets slutsatsavsnitt står att: ”Den aktgranskning som
gjorts visar att ärendet överskridit 60 dagar i 15 procent av de fallen
där det enkla intyget använts”. Det riktiga värdet skulle ha varit
27 procent (se avsnitt 3.4). Enligt projektledaren för Differentierat
intygande var detta en ren feltolkning. I rapporten från Avdelningen
för analys och prognos redovisas nämligen resultatet som ”andelen
av de fall som blivit över 60 dagar där förenklat intyg använts”
och inte som det spontant mer naturliga ”andelen fall där förenklat
intyg använts som blir över 60 dagar”. I det första fallet blir värdet
15 procent, i det andra fallet 27 procent. (ISF har alltså i avsnitt 3.4
räknat om värdet 15 procent i rapporten till det mer naturliga sättet att
mäta. Detta gjorde även Rättsavdelningen i sin rapport, se avsnitt 3.6,
när samma rapport refererades).
Det är förstås svårt att säga vilken betydelse denna feltolkning haft
för hur resultatet av försöksverksamheten bedömdes vid föredrag-
ningen för verksledningen. Ingen av de ISF intervjuat som var med
vid föredragningen har någon minnesbild av att procentsatserna
diskuterades. Dessutom fanns den rapport som Avdelningen för
analys och prognos gjort med som en bilaga till beslutsunderlaget,
så den uppmärksamme läsaren hade möjlighet att själv beräkna den
rätta procentsatsen.
3.5.2
Otydliga kriterier beskrivs fungera väl
Det står ingenting i beslutsunderlaget om otydligheterna kring de
tre kriterierna för i vilka fall de förenklade intygen skulle användas.
Tvärtom står det i slutsatsavsnittet att: ”Uppföljningen visar att kriter-
ierna för de kortvariga och enkla sjukskrivningsfallen fungerar väl
som differentieringsgrund och uppfattas som rimliga och menings-
fulla av både hälso- och sjukvården och Försäkringskassan”. Som
denna rapport redovisat i avsnitt 3.2. fanns det i själva verket olika
uppfattningar inom Försäkringskassan om hur kriterierna skulle
tolkas. Men enligt projektledaren för Differentierat intygande blev