Rapport 2016-14

Processen sedd från den centrala nivån

inom 60 dagar samt att

rekommenderad sjukskrivningstid enligt

Socialstyrelsens försäkringsmedicinska beslutsstöd är högst 60

dagar

”.

I det informationsmeddelande

som gavs ut i april 2014, och som

undertecknats av dem som stod bakom projektet, är formuleringen

däremot ”inte behöver vara sjukskriven längre än den tid som rekom-

menderas i det försäkringsmedicinska beslutsstödet”.

Skillnaden är att ställningstagandet i Domsnytt utesluter de diagnoser

i beslutsstödet som har en rekommenderad högsta sjukskrivningstid

som är högre än 60 dagar. Texten i informationsmeddelandet kan

däremot tolkas som att det går att använda förenklade intyg även för

dessa diagnoser. Dock gör ju de andra kriterierna att sjukskrivnings-

tiden, med ett förenklat intyg, skulle begränsas till 60 dagar.

Ett exempel på en diagnos där denna skillnad i tolkning blir avgör-

ande för om det förenklade intyget kan användas är utmattnings-

syndrom. Enligt beslutsstödet kan det medge sjukskrivning i upp

till 6 månader på hel- eller deltid, och i vissa fall i upp till 1 år eller

längre. En tolkning utifrån internmeddelandet skulle kunna vara att

det går att använda förenklade intyg för utmattningssyndrom så länge

inte 60-dagarskriteriet överskrids. Texten i Domsnytt kan däremot

tolkas som att utmattningssyndrom är en diagnos som inte ska använ-

das i förenklade intyg.

ISF tar i denna rapport inte ställning till vilka tolkningar som är mest

rimliga. ISF tar heller inte ställning till i vilken mån beslutsstödet

överhuvudtaget är lämpligt som urvalsgrund om man ska minska

på kraven på underlag i vissa läkarintyg. Det intressanta med exemp-

len är i stället att de visar de olika uppfattningar som fanns på Försäk-

ringskassan redan från början i processen kring de förenklade läkar-

intygen. Dessa meningsskiljaktigheter reddes aldrig ut. Det borde

exempelvis ha varit enkelt för Försäkringskassan att gå ut med ett

förtydligande om vad som gällde för de diagnoser som inte fanns i

beslutsstödet. En förklaring kan vara att de chefer på Rättsavdelning-

en som ISF intervjuade flera månader efter att utrullningen stoppats

fortfarande inte kände till att det förekommit meningsskiljaktigheter

om tolkningen. Detta trots att det var en fråga som diskuterats i

många sammanhang ute i organisationen, enligt ISF:s intervjuer.

Försäkringskassan (2014d).