

Processen sedd från den centrala nivån
49
2015, men den hade stora brister. I denna version gick det bara att se
antalet förenklade intyg och längden på varje enskilt intyg per vård-
givare. Däremot gick det inte att se hur långt sjukfallet totalt sett
blivit. Eftersom väldigt få enskilda intyg sträcker sig över 60 dagar
sa denna version väldigt lite om effekterna av intygen. Den mer
fullständiga versionen där det gick att se hur långa sjukfallen blev
totalt sett, och även vilka diagnoser som använts, kom inte på plats
förrän någon månad innan Försäkringskassan stoppade den vidare
utrullningen av intygen.
Att det inte gått att följa hur de förenklade intygen använts på ett
bättre sätt har varit en stor brist både på den centrala nivån och ute
i den handläggande verksamheten. I den uppföljning Avdelningen
för analys och prognos gjorde (se avsnitt 3.4) var också den tydligaste
slutsatsen att det krävdes en kontinuerlig uppföljning för att ”mot-
verka och begränsa negativa effekter av intygen”. Uppföljningen
skulle bland annat användas för att ”uppmärksamma läkare som
använder enkla intyg felaktigt”.
35
En synpunkt som kommit fram i ISF:s intervjuer är att införandet av
intygen i hela landet borde ha villkorats med att en sådan uppföljning
fanns på plats. Att man inte väntade till dess förstärker intrycket av att
ett snabbt införande av intygen vägde tungt i beslutsprocessen.
Hade bristerna i hur de förenklade intygen fungerade ute i verksam-
heten blivit kända tidigare på högre nivåer i organisationen hade
korrigerande åtgärder kunnat sättas in på ett tidigare stadium. Nu
var det först när Rättsavdelningens rapport
36
kom i april 2016 som
det blev uppenbart för Försäkringskassans ledning att det gått snett.
Denna rapport var inte ens en del av den planerade uppföljning som
sagts vara så viktig enligt beslutet om att införa de förenklade intygen
i hela landet.
Det kan tyckas att de brister som gjorde att utrullningen stoppades
borde ha visat sig i den kontinuerliga resultatuppföljning av verk-
samheten som ständigt görs på central nivå. Enligt ISF:s intervjuer
följdes exempelvis utvecklingen av andelen avslag på ny ansökan om
sjukpenning i olika områden kontinuerligt. Denna uppföljning visade
en minskning av avslagen i Jönköpingsområdet, vilket var det område
som låg först i införandet av intygen (se avsnitt 3.6.2). Men det
35
Försäkringskassan (2014), s. 5 och s. 16.
36
Försäkringskassan (2016).