Andra aktörer i egenvårdssystemet
66
sjukvårdsuppgift kan utföras som egenvård. I dokumentet framgår
även att syftet med att fatta beslut om egenvård är att främja bruka-
rens integritet och egen beslutsförmåga samtidigt som en hög patient-
säkerhet eftersträvas.
Överenskommelsen behandlar frågor om
–
gränsdragningen mellan egenvård och hälso- och sjukvård
–
ansvarsfrågor
–
hur den individuella bedömningen om egenvård ska göras
–
flödesschema för när en patient skrivs ut från sjukhus eller
inom hemsjukvården
–
när och hur och vilka som ska vara delaktiga för att upprätta
en individuell planering för patienten.
Dokumentet innehåller också en processbeskrivning för att bedöma
och planera egenvård, både från hälso- och sjukvårdens sida men
även vad kommunen ska göra. Det finns en intygsmall för egenvårds-
bedömning och det finns fallbeskrivningar som vänder sig till sjuk-
vårdpersonal. Dessa fallbeskrivningar åskådliggör när det kan var
aktuellt med en egenvårdsbedömning. Det finns även rutiner för när
till exempel hemtjänstpersonal eller personliga assistenter uppmärk-
sammar brister vid egenvård och försämringar i en patients förmåga
att ansvara eller utföra egenvården. I överenskommelsen mellan
Landstinget Västernorrland och Kommunförbundet Västernorrland
framgår att det är hälso-och sjukvården som i huvudsak ansvarar för
kostnader för att instruera personliga assistenter som ska utföra egen-
vård.
Samverkan mellan landsting och kommun berör framförallt personer
som behöver praktiskt hjälp med att utföra egenvården men själva
kan ta ansvar för sin egenvård. Men samverkan berör även de fall
där brukaren inte har kognitiva förutsättningar att ansvara för åtgärder
som bedömts som egenvård. I dessa undantagsfall betonas vikten av
samråd mellan hälso- och sjukvården och den verksamhet som ska
utföra egenvården. När brukaren inte själv kan ta ansvar för egen-
vården så är det extra viktigt att analysera om den eller de som ska