57 / 82
Assistansanordnarna i systemet
57
assistenterna utför hos brukaren får anordnaren betalt för från Försäk-
ringskassan. Enligt anordnaren fungerar systemet relativt bra, förutom
i de fall kommunernas schabloner
88
skiljer sig åt.
Beroende på brukarens hjälpbehov får assistenterna utbildning av
hälso- och sjukvården för åtgärder som är delegerade. I vissa ärenden
har anordnaren kontinuerlig kontakt med sjukhus och rehabilitering
och det förekommer att assistenter utbildas på sjukhusen för att lära
sig att utföra vissa åtgärder. Det förekommer också att assistenterna
får instruktioner för åtgärder som inte är delegerade och som ingår
i de åtgärder som assistansersättningen finansierar. Det är oftast
distriktssköterskor som ger dessa instruktioner. Anordnaren beskriver
att distriktssköterskan då avgör vilka instruktioner som assistenterna
behöver.
Dokumentation
Det finns viss dokumentation om varje brukare, exempelvis rappor-
teras avvikelser, men det förekommer inga egenvårdsintyg hos anord-
naren. Anordnaren har ingen dokumentation som visar om det finns
en egenvårdsbedömning från hälso- och sjukvården för åtgärderna
som de personliga assistenterna utför. Det finns inte heller någon
dokumentation hos anordnaren av vilka åtgärder som Försäkrings-
kassan har bedömt som egenvård. Detta innebär att anordnaren saknar
ett ledningssystem så som det är beskrivet i egenvårdsföreskriften.
Däremot lägger anordnaren scheman för att se till att någon med dele-
gation jobbar som assistent om passet innehåller sådana åtgärder.
5.2
Ett brukarkooperativ
Brukarkooperativet strävar efter att brukaren ska bestämma så mycket
som möjligt. Varje brukare och dennes assistenter är en egen enhet
inom kooperativet. Hos varje brukare finns en arbetsledare som kan
vara brukaren själv, ett ombud, en vårdnadshavare eller en legal före-
trädare. Brukarkooperativet bedriver verksamhet i samma område
som det kontor hos Försäkringskassa som nyligen har börjat utreda
sjukvårdande åtgärder i assistansen (se avsnitt 4.2).
88
Kommuner måste inte följa den statliga schablonen, utan kan själva bestämma hur hög ersätt-
ningen ska vara, se Inspektionen för socialförsäkringen (2014 a).