

Tre orsaker varför de förenklade intygen inte fungerade ute i verksamheten
58
4.1
Läkarna följde inte kriterierna för vilka
sjukfall som skulle omfattas
Den mest grundläggande orsaken till misslyckandet med de förenk-
lade intygen är att många läkare använde intygen på ett annat sätt
än det var tänkt. Att 41 procent av sjukfallen med förenklade intyg
blev längre än 60 dagar enligt Rättsavdelningens rapport
46
, och cirka
30 procent enligt rapporterna från Avdelningen för analys och pro-
gnos
47
, är ett uttryck för detta. Det är också troligt att en del fall med
förenklade intyg inte alls borde ha beviljats sjukpenning, alldeles oav-
sett om de sedan blev kortare eller längre än 60 dagar. Helt uppenbart
är att Försäkringskassan i sina riskanalyser underskattat risken att
läkarna skulle agera på annat sätt än det var tänkt.
Att läkarna inte använde intygen så som det var tänkt beror säkert
på flera faktorer. ISF har inte intervjuat några läkare utan detta avsnitt
bygger på de intervjuer som gjorts med Försäkringskassan. Diskus-
sionen gäller därför de faktorer som Försäkringskassan kunnat
påverka.
Det är viktigt att poängtera att det säkert är stora skillnader på vilket
sätt olika vårdcentraler och olika läkare använt intygen. Enligt dem
som ISF intervjuat finns det både läkare som skött intygsskrivandet
på det sätt det var tänkt och de som inte gjort det.
Att läkarna inte skriver läkarintyg som följer de krav Försäkringskas-
san ställt upp är ingen nyhet. Flera studier har pekat på brister när det
gäller detta. I en tidigare rapport från ISF bedömdes att bara 13 pro-
cent av de granskade läkarintygen hade tillräcklig kvalitet enligt de
krav som ställdes i Försäkringskassans vägledning. Men med hjälp
av andra underlag som handläggaren hade tillgång till fanns den efter-
frågade informationen i cirka 70 procent av ärendena.
48
Exemplet från
ISF:s rapport visar också att handläggarna ofta behöver ytterligare
underlag än det som finns i läkarintyget för att kunna göra
en fullständig bedömning.
46
Försäkringskassan (2016).
47
Försäkringskassan (2014) och (2016a).
48
ISF (2011).