ISF kommenterar 2015-1

Det faktiska förloppet 2008–2015

Mot bakgrund av de förändringar och mekanismer som beskrivits

ovan är det möjligt att rekonstruera sjukfrånvarons utveckling under

senare år, med fokus på vändningen under 2010 och det fortsatta

förloppet. En primär faktor av betydelse var de förändringar i sjuk-

försäkringens regelverk som infördes 2008. De viktigaste inslagen var

dels de fasta tidsgränser som infördes vid 90, 180, 364 och 914 dagar,

dels avvecklingen av den tidsbegränsade sjukersättningen och de rest-

riktivare bestämmelserna om sjukersättning tills vidare. Tidsgrän-

serna har i någon mån bidragit till att minska sjukfrånvaron och på-

skynda återgång i arbete.

De nya reglerna för sjukersättningen fick

flera konsekvenser och är en av orsakerna bakom den ökning av sjuk-

penninguttaget som började 2010, osäkert hur viktig.

För den som nekas sjukersättning är flera utvecklingsvägar tänkbara.

Fortsatt sjukpenning är en möjlighet, eventuellt återvändande till

sjukskrivning efter en period av arbetslivsintroduktion. Andra alter-

nativ för den som har nekats sjukersättning har varit tidig pensione-

ring

, återgång i arbete på del- eller heltid, arbetslöshetsförsäkring,

försörjningsstöd eller försörjning av nära anhörig. Den relativa stor-

leken på dessa flöden är inte av avgörande betydelse för diskussionen

här.

En minskning av uttaget av sjukersättning och en ökning av sjuk-

penninguttaget innebär en kraftig ökning av arbetsbelastningen inom

Försäkringskassan, eftersom sjukpenningen kräver ett mer aktivt

förhållningssätt. Detta gällde redan före regeländringarna 2008 – en

form av rehabiliteringskedja tillämpades redan tidigare – men för-

stärktes av dessa. Sjukpenningen innefattar prövningar vid de fasta

tidsgränserna och dessutom ett antal åtgärder som används i

ISF (2010b), (2015b).

ISF (2014e).