23 / 42
Sjukförsäkringssystemet
23
3.4
Summering
När en person drabbas av nedsatt arbetsförmåga, finns ibland inget
bedömningsutrymme; med den inträffade sjukdomen eller skadan
finns inga förutsättningar att utföra ordinarie arbete och inte heller
något annat mindre krävande. Men ofta finns det ett betydande
utrymme för bedömningar. De svängningar som kan observeras i
sjukfrånvaron kan inte förklaras med bakomliggande variationer i
yttre faktorer; den rimliga tolkningen är i stället att de utgör cykliska
variationer i utnyttjandet av bedömningsutrymmet.
I sjukförsäkringssystemet bestäms utfallet av ett komplext samspel
mellan ett antal olika aktörer – den försäkrade, arbetsgivaren, läkaren,
Försäkringskassan och domstolarna. Flertalet av dessa länkar har en
positiv återkopplingseffekt, vilket innebär att en förändring i den
primära efterfrågan förstärks och leder till en förändring i utfallet som
kan vara långt större än vad den ursprungliga förändringen skulle låta
förmoda. Det är inte storleken i återkopplingen som är det viktiga
utan återkopplingens riktning, det vill säga om den är positiv eller
negativ. Den huvudsakliga negativa och därmed potentiellt balanse-
rande faktorn i systemet ligger i arbetsgivarens intresse av närvaro på
arbetsplatsen. Läkarkårens professionella norm kan ha en viss stabili-
serande effekt, men den har som framgått försvagats av institutionella
förändringar.
Den samlade effekten verkar i båda riktningarna och förstärker där-
med både minskningar och ökningar i efterfrågan på sjukskrivningar.
Detta innebär att man inte kan utgå från att det finns någon självsta-
biliserande mekanism på övergripande nivå. I själva verket är sväng-
ningar av det slag som visas i figur 1 vad som bör förväntas i ett
system som domineras av positiva återkopplingar och därmed sam-
manhängande instabilitet.
Om riksdag och regering har en ambition att hålla sjukfrånvaron på
en viss, uthållig nivå, är detta ett mål som kräver en kontinuerlig
bevakning av sjukfrånvaron med täta justerande ingrepp. Ansvaret
för denna finjustering vilar hos Försäkringskassan i dialog med
regeringen.
I figuren på nästa sida sammanfattas de samband som beskrivits ovan.
Som påpekats tidigare är styrkan i sambanden inte det avgörande utan
riktningen – om en återkopplingsmekanism bidrar till en förstärkning