22 / 42
Sjukförsäkringssystemet
22
ningen av myndigheten, och andelen nöjda kunder är en av de viktiga
indikatorerna på kvalitet i handläggningen. Det ligger en risk i själva
kundbegreppet, eftersom det i viss mån konkurrerar med det traditio-
nella myndighetsbegreppet. Det kan ifrågasättas också i sak, eftersom
en kund på en fungerande marknad ska ha flera alternativ att välja
mellan, medan Försäkringskassan administrerar en obligatorisk
allmän försäkring. Motivet är sannolikt att man har velat betona den
försäkrades perspektiv i utformningen och styrningen av verksam-
heten, men detta kan göras också inom ramen för en mer traditionell
myndighetsstyrning. Exempelvis ingår mätning av väntetider sedan
länge bland kvalitetsindikatorerna.
En lägre andel avslag samvarierar positivt med andelen nöjda kunder,
vilket kan påverka chefer och tjänstemän i riktning mot en generösare
bedömning.
34
Vilka signaler ledningen sänder ut i organisationen
påverkar också handläggningen.
Sammanfattningsvis gäller att Försäkringskassan på olika sätt, både
medvetet och omedvetet, kan bidra till att förstärka utifrån kommande
förändringar i sjukfrånvaron både uppåt och nedåt.
Domstolarna
Domstolarna är en viktig komponent i socialförsäkringssystemet i sin
roll som yttersta garant för en rättssäker handläggning. Ett självstän-
digt domstolsväsende kan fungera stabiliserande och ökar förutsätt-
ningarna att upprätthålla en norm som är oberoende av variationer i
efterfrågan på sjukpenning och andra förmåner. Samtidigt lider denna
mekanism naturligtvis av svagheten att beviljade ansökningar mycket
sällan överklagas.
Den omfattande analys av förvaltningsdomstolarnas beslut som ISF
redovisade i en rapport 2014 bekräftar inte bilden av en från förvalt-
ningen fristående normeringsinstans.
35
Tvärtom visar det sig att
domstolarna i sitt eget beslutsfattande i stor utsträckning styrs av För-
säkringskassans beslut och att de därmed inte kan sägas stå självstän-
diga gentemot administrationen. Domstolarna är alltså inte någon
stabiliserande aktör i sjukförsäkringssystemet.
34
ISF (2014h), avsnitt 4.7.3.
35
ISF (2014d).