Sjukförsäkringssystemet
19
På längre sikt påverkas risken för sjukfrånvaro av arbetsförhållandena
– organisationen på arbetsplatsen, förekomst av fysiskt ansträngande
moment, stressnivåer och så vidare – som arbetsgivaren ytterst är
ansvarig för.
23
Förändringar i sådana avseenden tar normalt längre tid
och kan också kräva investeringar, som i så fall ska konkurrera med
andra investeringar.
En väl fungerande företagshälsovård kan vara betydelsefull i sam-
manhanget, men denna har snarast förlorat i betydelse under en lång
följd av år.
24
Arbetsmiljöverket skriver i sin översikt över arbetsmiljön
2013 att drygt 60 procent av arbetskraften anger att de haft tillgång
till företagshälsovård och att andelen har sjunkit sedan 2011. Av alla
syselsatta har 24 procent haft någon typ av kontakt med företags-
hälsovården, väsentligt fler män än kvinnor.
25
Den allmänna tendens till lösare relationer mellan arbetsgivare och
löntagare som i ett längre tidsperspektiv har observerats på vissa delar
av arbetsmarknaden kan vara problematisk. Andelen personer på
arbetsmarknaden med tidsbegränsad anställning har vuxit från 11
procent under 1990-talets första hälft till 16,7 procent 2014 men
förefaller ha stabiliserat sig på den nivån.
26
Ju längre relation som
en arbetsgivare förutser med en anställd, desto starkare blir ansvaret
för arbetsförhållandena och den långsiktiga utvecklingen av hälsan.
Läkaren
Läkaren påverkas i sitt beslut av hur starkt patienten efterfrågar
sjukskrivning. Det innebär att en ökad efterfrågan från patienterna
ökar sannolikheten för att läkaren skriver det sökta intyget.
27
Även
här uppträder alltså en positiv återkoppling.
Den professionella normen inom läkarkåren är inte entydig i sjuk-
skrivningssituationen. Å ena sidan finns en strävan efter objektivitet
i bedömningen av arbetsförmågan och behovet av sjukskrivning, som
i någon mån kan dämpa effekten av den positiva återkopplingen. Å
andra sidan ingår det i läkarrollen att vara patientens ombud, vilket
kan verka i motsatt riktning. Kommersiella hänsyn förstärker den
23
SBU (2003), Vingård m.fl. (2015).
24
Marklund m.fl. (2005), s. 343; SOU 2011:63.
25
Arbetsmiljöverket (2014), s. 47.
26
SCB (2015).
27
Englund m.fl. (2000), Arrelöv (2003), Alexandersson m.fl. (2013).