41
6.1.2
Benägenheten att välja extern förvaltare
ISF har undersökt om skillnaden i benägenheten att välja en extern
förvaltare är korrelerad med måtten för överavkastning och med risk.
Benägenheten att välja en extern förvaltare förväntas vara negativt
relaterad till den överavkastning som individen hade före övergången
till en extern förvaltare. Ju sämre överavkastning (eller ju större
underavkastning) som spararens portfölj generade innan individen
övergick till en extern förvaltare, desto mer benägen bör spararen
vara att också välja en extern förvaltare.
För att undersöka detta, används prediktionen av individens sanno-
likhet för att anlita en extern förvaltare. Prediktionen är en skattning
av individens benägenhet att välja en extern förvaltare utifrån en rad
bakgrundsfaktorer (se Angelov m.fl., 2012, för detaljer kring skatt-
ning). Ett högt predicerat värde säger att individen har en hög benä-
genhet att välja en extern förvaltare. Ett lågt predicerat värde innebär
det omvända.
I figur 8 plottas den genomsnittliga överavkastningen före och efter
det att individerna anlitade en extern förvaltare. I figuren är indivi-
derna grupperade utifrån ökande benägenhet; de med lägst benägen-
het att anlita en extern förvaltare är placerade till vänster och de med
högst benägenhet till höger. Från figuren kan man tydligt se att
benägenheten att anlita en extern förvaltare ökar med en minskad
överavkastning, före det att individen anlitade en extern förvaltare.
Figuren visar även att överavkastningen efter det att individerna
anlitade en extern förvaltare ökar något med benägenheten att välja
extern förvaltare.
