73 / 82
Diskussion och slutsatser
73
7
Diskussion och slutsatser
Lagstiftaren har valt att dela huvudmannaansvaret för personlig assi-
stans mellan kommunerna och staten. Inledningsvis var det otydligt
vad som skulle avgöra vilka som skulle få sin personliga assistans
av kommunerna och vilka som kvalificerade sig för statlig assistans-
ersättning beslutad av Försäkringskassan. Efterhand stod det klart
att vattendelaren skulle vara i hur stor utsträckning brukaren behöver
hjälp med de grundläggande behoven. Enskilda med mindre stöd-
behov avseende grundläggande behov kom att omfattas av den
kommunala personliga assistansen och de med större stödbehov
avseende grundläggande behov kom att omfattas av den statliga
assistansersättningen. Utöver stöd för grundläggande behov kan
kommunerna och Försäkringskassan också bevilja stöd för andra
personliga behov. Detta stöd ska i första hand syfta till att de med
personlig assistans aktivt ska kunna delta i samhällslivet och leva
ett självständigt liv.
Försäkringskassan får inte lämna statlig assistansersättning för per-
sonlig assistans för sjukvårdande insatser enligt hälso- och sjukvårds-
lagen, men om hälso- och sjukvården bedömer att en sjukvårdsåtgärd
kan utföras som egenvård, till exempel av en personlig assistent, kan
Försäkringskassan bevilja assistansersättning för den tiden. Enligt ny
praxis på Försäkringskassan kan egenvården inte innefattas i stödet
för de grundläggande behoven men den kan ingå som stöd för andra
personliga behov.
Utgångspunkten för att sjukvård ska kunna utföras som egenvård
är att åtgärden kan utföras patientsäkert. Hälso- och sjukvården kan
bedöma att en sådan sjukvårdande insats kan utföras av brukaren
själv eller av någon annan, till exempel en personlig assistent, enligt
det system för egenvårdsbedömning som regleras av Socialstyrelsens