76 / 82
Diskussion och slutsatser
76
Samspelet mellan huvudmännen för assistans och för hälso- och
sjukvård
En skillnad mellan huvudmännen staten och kommunerna är att
staten inte har någon verksamhet kring personlig assistans. Försäk-
ringskassan bedömer stödbehovet och betalar ut ersättning, utan något
direkt ansvar för hur stödet utförs. Till skillnad från detta har kommu-
nerna i sina verksamheter socialt stöd av olika slag och de flesta kom-
muner utför hemsjukvården inom primärvården.
Det finns också överenskommelser om egenvård mellan vissa lands-
ting och kommuner för att göra det tydligt hur bedömning och plane-
ring ska genomföras när en hälso- och sjukvårdsuppgift kan utföras
som egenvård. Det är särskilt värdefullt för kommunerna i deras roll
som utförare av personlig assistans och kommer väl till pass när bru-
karen behöver mycket omvårdnad. Det finns också exempel på hur
Försäkringskassan och landsting skapat rutiner för att landstinget ska
kunna finansiera delegerade sjukvårdande insatser enligt hälso- och
sjukvårdslagen som en personlig assistent utför.
Ny praxis om grundläggande behov
HFD:s dom från år 2015 medför att enbart personer med psykisk
funktionsnedsättning har rätt till stöd för det grundläggande behovet
annan hjälp som förutsätter ingående kunskaper om personen med
funktionsnedsättning.
I samband med att Försäkringskassan anpassade styrningen till
domen från år 2015 började Försäkringskassan att tillämpa en annan
av HFD:s domar. Det handlar om den dittills inte tillämpade domen
om varma bad och massage från 2012. Denna dom har medfört en
ny syn på vilka stödbehov som kan räknas som grundläggande behov.
Försäkringskassan anser nu att egenvård inte kan vara grundläggande
behov. Egenvård faller därför under andra personliga behov, vilket
gör att enskilda med stort behov av hjälp och stöd med att utföra
egenvård riskerar att falla utanför den statliga assistansersättningen.
Samtidigt tydliggjorde Försäkringskassan att annan hjälp som förut-
sätter ingående kunskaper om personen med funktionsnedsättning
inte är ett självständigt grundläggande behov. Det syftar enligt För-
säkringskassan snarare på hjälp med något av de andra fyra grund-
läggande behoven.