33 / 82
Konsekvenser av ny praxis om egenvård
33
3
Konsekvenser av ny praxis om
egenvård
Detta kapitel beskriver hur ny rättspraxis om personlig assistans får
direkt genomslag i Försäkringskassans tillämpning. Praxis inom det
förvaltningsrättsliga området utformas i första hand av HFD. För
personlig assistans är i de flesta fall domar om LSS relevanta också
för assistansersättning enligt SFB. Det beror på att de materiella
förutsättningarna för att få personlig assistans oftast är lika oavsett
om det är personlig assistans finansierad av kommunen eller staten.
Den praxis som är aktuell för granskningen handlar om att stöd med
grundläggande behov ska vara av privat och känslig karaktär (avsnitt
3.1), att enbart personer med psykisk funktionsnedsättning kan till-
godoräkna sig tid för det grundläggande behovet ”annan hjälp som
förutsätter ingående kunskaper om den funktionshindrade” (avsnitt
3.2) och att egenvård inte kan vara grundläggande behov (avsnitt 3.3).
Denna nya praxis har väckt oro i brukarkretsar, särskilt sedan
Försäkringskassan börjat tillämpa den och klargjort den i olika styr-
dokument. Brukarna är oroliga för att många ska förlora sin statliga
assistansersättning eftersom de kan komma att bedömas ha ett grund-
läggande behov som inte överstiger i genomsnitt 20 timmar per
vecka. Än är omfattningen och effekterna av denna praxis inte klar-
lagd, men Försäkringskassan har påbörjat ett analysarbete. Vissa tolk-
ningar innebär också att det blir svårare för personer att överhuvud-
taget få personlig assistans.