

Avslutande diskussion
71
Hittills har avdelningarnas riskanalyser varit den lägsta obligatoriska
organisatoriska nivån.
Kanske kommer denna ambitionshöjning att bidra till ökade möjlig-
heter att fånga upp de väsentligaste riskerna. Att sträcka sig ytter-
ligare ett steg ned i myndighetshierarkin är enligt ISF:s bedömning
en klok strategi. Exemplet med det förenklade läkarintygen har visat
att medarbetare långt ned i myndighetshierarkin kanske är de som
snabbast upptäcker och larmar om eventuella brister och risker.
Men oavsett hur ambitiösa riktlinjerna för riskanalyserna är så räcker
inte detta för att säkerställa att de väsentligaste riskerna fångas upp.
För att det ska fungera i praktiken krävs en process där alla olika
perspektiv på verksamheten kommer till tals och alla röster kan och
vågar göra sig hörda.
6.1.2
Alla intressenter måste vara med i processen
vid stora förändringar
Ett problem i processen kring de förenklade intygen var att
förenklings- och kundperspektivet kom att dominera nästan helt.
Det betydde att exempelvis rättssäkerhet och försäkringsmedicinska
perspektiv hamnade i skymundan. Huvudorsaken verkar vara den
styrfilosofi myndigheten hade när intygen lanserades. I den filosofin
låg fokus just på att förenkla och tillfredsställa kundernas önskemål.
Men mekanismerna bakom detta kan vara värda att tänka på även
med en mer balanserad styrfilosofi.
Vid större förändringar i verksamheten är det viktigt att alla berörda
avdelningar och yrkesroller på Försäkringskassan är med i processen,
och att olikheter i synsätt och andra oklarheter klaras ut. Det skedde
inte i fallet med de förenklade läkarintygen, exempelvis när det gäller
hur kriterierna för läkarnas användande av intygen skulle tolkas.
Ett skäl till att processen blev alltför ensidig i detta fall var att allt-
för mycket av ansvaret för införandet av de förenklade intygen lades
på ett fåtal personer i projektet Differentierat intygande. Projektet
bemannades i praktiken med en eller två personer. Projektet drev,
sett ur deras perspektiv, framgångsrikt processen framåt utan större
motstånd. Ute i den handläggande verksamheten var det ”Lita på
läkarna” som gällde, trots att många tyckte att det stred mot deras
uppfattning om hur ärendena borde bedömas.