Table of Contents Table of Contents
Previous Page  71 / 82 Next Page
Information
Show Menu
Previous Page 71 / 82 Next Page
Page Background

Avslutande diskussion

71

Hittills har avdelningarnas riskanalyser varit den lägsta obligatoriska

organisatoriska nivån.

Kanske kommer denna ambitionshöjning att bidra till ökade möjlig-

heter att fånga upp de väsentligaste riskerna. Att sträcka sig ytter-

ligare ett steg ned i myndighetshierarkin är enligt ISF:s bedömning

en klok strategi. Exemplet med det förenklade läkarintygen har visat

att medarbetare långt ned i myndighetshierarkin kanske är de som

snabbast upptäcker och larmar om eventuella brister och risker.

Men oavsett hur ambitiösa riktlinjerna för riskanalyserna är så räcker

inte detta för att säkerställa att de väsentligaste riskerna fångas upp.

För att det ska fungera i praktiken krävs en process där alla olika

perspektiv på verksamheten kommer till tals och alla röster kan och

vågar göra sig hörda.

6.1.2

Alla intressenter måste vara med i processen

vid stora förändringar

Ett problem i processen kring de förenklade intygen var att

förenklings- och kundperspektivet kom att dominera nästan helt.

Det betydde att exempelvis rättssäkerhet och försäkringsmedicinska

perspektiv hamnade i skymundan. Huvudorsaken verkar vara den

styrfilosofi myndigheten hade när intygen lanserades. I den filosofin

låg fokus just på att förenkla och tillfredsställa kundernas önskemål.

Men mekanismerna bakom detta kan vara värda att tänka på även

med en mer balanserad styrfilosofi.

Vid större förändringar i verksamheten är det viktigt att alla berörda

avdelningar och yrkesroller på Försäkringskassan är med i processen,

och att olikheter i synsätt och andra oklarheter klaras ut. Det skedde

inte i fallet med de förenklade läkarintygen, exempelvis när det gäller

hur kriterierna för läkarnas användande av intygen skulle tolkas.

Ett skäl till att processen blev alltför ensidig i detta fall var att allt-

för mycket av ansvaret för införandet av de förenklade intygen lades

på ett fåtal personer i projektet Differentierat intygande. Projektet

bemannades i praktiken med en eller två personer. Projektet drev,

sett ur deras perspektiv, framgångsrikt processen framåt utan större

motstånd. Ute i den handläggande verksamheten var det ”Lita på

läkarna” som gällde, trots att många tyckte att det stred mot deras

uppfattning om hur ärendena borde bedömas.