73 / 82
Avslutande diskussion
73
Försäkringskassans nya modell för kvalitetsuppföljning är fullt
införd.
55
Sammantaget gör detta att ISF ställer sig frågande till om uppfölj-
ningen fungerar som det är tänkt när det gäller att fånga upp kvalitets-
problem i handläggningen och sedan sprida informationen inom
myndigheten, så att organisationen kan agera när något inte fungerar
som det ska.
Ett exempel på att informationsspridningen inom myndigheten tycks
vara bristfällig är att de chefer ISF intervjuat på Rättsavdelningen,
även efter det att utrullningen stoppats, inte kände till att det funnits
olika tolkningar av det Domsnytt avdelningen gett ut om kriterierna
för när förenklade intyg kunde användas. Cheferna kände inte till att
det ute i verksamheten funnits helt olika tolkningar huruvida intygen
kunde användas för diagnoser som
inte
fanns i det försäkrings-
medicinska beslutsstödet, trots att detta varit en tvistefråga i flera
sammanhang ute i organisationen.
6.2
Synpunkter på differentiering av
läkarintyg
ISF tar i denna rapport inte ställning till om själva idén med differen-
tierade intyg är något som bör prövas igen. En differentiering kan
ge administrativa besparingar, och tanken att flytta resurser till mer
komplicerade fall är tilltalande. Men samtidigt finns det stora risker
med att göra på det sättet, vilket analysen i denna rapport visat. ISF
vill avslutningsvis peka på några av de mer specifika svårigheter en
differentiering av intygen innebär och hur myndigheten kan göra för
att minska dessa risker.
6.2.1
Att läkarna följer kriterierna måste säkerställas
Det har alltid varit problematiskt att få läkarkåren att använda läkar-
intygen på det sätt Försäkringskassan önskat. Det var också en av
de risker som underskattades i fallet med de förenklade läkarintygen.
Det finns en utmaning redan i att nå ut till hela kåren av intygs-
skrivande läkare. I den process som analyserats här uppstod problem
55
ISF (2015), s. 9f.