Table of Contents Table of Contents
Previous Page  65 / 78 Next Page
Basic version Information
Show Menu
Previous Page 65 / 78 Next Page
Page Background

65

ha tagit över rollen som affärspartner från controllers. Sist men inte

minst har introduktionen av självstyrande och självplanerande team

på Försäkringskassan inneburit ökade möjligheter till egenkontroll,

det vill säga möjligheten för teamen att själva utföra controllinglika

(både

bean counter

och affärspartner) uppgifter på det egna teamet

i syfte att förbättra den egna verksamheten.

5.4

Avslutande reflektioner om konsekvenser

av den förändrade styrningen

Utifrån den studerade, pågående förändringsprocessen i Försäkrings-

kassan som diskuteras i den här rapporten kan några mer allmänna

reflektioner och möjliga konsekvenser lyftas fram. Rapportens över-

gripande slutsats är att controllern, genom den beskrivna rollför-

ändringen, håller på att förlora sin tidigare mycket starka roll i, och

inflytande över, styrningen i Försäkringskassan. Dels handlar denna

förändring om att själva controllerrollen har omvandlats, dels handlar

den om att andra grupper får controllinglika (både

bean counter

och

affärspartner) uppgifter.

Ambitionen att förändra styrningen från att ha fokus på siffror,

detaljer och kvantitativa mål, upplevs av många som ett steg i rätt

riktning. Den tidigare styrningen ansågs ha resulterat i så många

oönskade och oanade konsekvenser att styrningen till slut kom att

upplevas som föråldrad och ibland till och med rent missriktad.

Den nya inriktningen på styrningen, där kvantitativa mål och mått

inte längre ska känneteckna styrningen, verkar dock ibland ha resul-

terat i ett limboliknande tillstånd där varken controllers, chefer eller

medarbetare vet vad som styr. Det är upp till alla, på olika operativa

nivåer, att sätta riktlinjer för vad som till exempel är att betrakta som

”skyndsam handläggning”. Det finns visserligen en tydlig ambition

att demokratisera och inkludera alla grupper i styrningen, men sam-

tidigt verkar denna ambition upplevas som svår att utföra och ta

ansvar för. En risk som det ökade ansvaret för styrningen på operativ

nivå kan komma att resultera i är att bedömningar av vad som till

exempel utgör en ”skyndsam handläggning” blir alltför olika. Där-

med finns det en risk att Försäkringskassans uppdrag att hantera alla

försäkringstagare på ett likartat sätt åsidosätts.