Rapport 2016:13

24 / 94

Kunskapsläget
22
skrivningstiden i det senast utfärdade läkarintyget hade gått ut. I detta
avsnitt beskrivs resultat från studier som rör läkares sjukskrivnings-
praxis i förhållande till läkarens respektive patientens kön.
De flesta undersökningar av läkares sjukskrivningspraxis har inte
funnit några skillnader mellan kvinnliga och manliga läkare när det
gäller beslut om att förskriva sjukskrivning (utfärda läkarintyg) eller
på längden och omfattningen av sjukskrivningar i läkarintyg. Bara
några enstaka studier pekar på att det kan finnas sådana skillnader.
En studie av Englund . (2000) gällde svenska läkares bedöm-
ningar av hypotetiska patientfall. Forskarna fann att kvinnliga läkare
förskrev sjukskrivning oftare än manliga läkare, oavsett vilken speci-
alitet som läkaren hade – allmänmedicin, ortopedi eller psykiatri.
Wynne-Jones . (2010) fann, i motsats till studien av svenska
läkare, att manliga läkare i Storbritannien oftare utfärdade läkarintyg
än kvinnliga läkare. En norsk registerstudie av Gjesdal . (under
tryckning) fann att kvinnor med lättare eller medelsvår psykisk sjuk-
dom (common mental disorders, CMD) som sökte vård hos en manlig
allmänläkare hade en ökad sannolikhet för att sjukskrivas vid det
första vårdbesöket jämfört med män som sökte vård hos en manlig
allmänläkare för samma psykiska sjukdomar. Sammantaget finns
alltså ingen entydig evidens för att kvinnliga och manliga läkare
generellt sett skiljer sig åt när det gäller att ordinera sjukskrivning.
I en svensk studie fann Sturesson . (2015) inte några skillnader
mellan kvinnliga och manliga läkare när det gäller läkarintygens
kvalitet. Med läkarintygens kvalitet menas i studien att det finns till-
räcklig information om den försäkrades diagnos, funktionsnedsättning
och aktivitetsbegränsning och att det finns en logisk koppling mellan
dessa tre aspekter av sjukdom och dess konsekvenser, den så kallade
DFA-kedjan.
I en annan svensk studie fann Morgell . (2011) däremot att det
i läkarintygen för kvinnor oftare fanns beskrivningar av psykiska
funktionsnedsättningar, medan det för män var vanligare med be-
skrivningar av fysiska funktionsnedsättningar. Enligt forskarna
bakom studien kan denna genusbias till viss del återspegla attityder
och praxis hos de sjukskrivande läkarna.
13 Peterson (1997), Reiso . (2000), Norrmén . (2006), Bollag . (2007), Morris
och Watson (2011), Winde (2011) (2013), Starzmann (2012), Kankaanpää .
(2012) (2014).