22
RÅ 2010 ref. 17 rörde beräkning av de grundläggande behoven
för en nioårig pojke med autism och medelsvår utvecklingsstörning.
Pojken behövde ständig tillsyn och var även i behov av hjälp när
han skulle kommunicera med personer vid fritidsaktiviteter som inte
skedde i skolans eller fritidshemmets regi. Regeringsrätten framhöll
att en nioåring utan funktionshinder normalt har omfattande kontakter
med andra människor och aktiviteter med andra barn utanför skoltid.
Vidare behöver en nioåring inte sina föräldrars medverkan för att
kommunicera med sin omgivning i vanliga sociala situationer. Det
var därför inte möjligt att med hänvisning till föräldraansvaret bortse
från någon nämnvärd del av pojkens behov av hjälp med kommuni-
kation. Regeringsrätten anförde vidare att den aktiva tillsyn
26
barnet
behövde var av en annan art än sådan tillsyn som nioåringar generellt
sett behöver. Därför var det heller inte möjligt att med hänvisning till
föräldraansvaret bortse från någon nämnvärd del av den tid som kräv-
des för att tillgodose barnets behov av aktiv tillsyn.
HFD 2011 not. 81 rörde en flicka som var tre år och åtta månader.
Flickan hade ett mycket svårt funktionshinder. Hon befann sig på en
utvecklingsnivå motsvarande 1–3 månaders ålder och kunde endast
le, andas och gråta självständigt. Hon hade mycket stora svårigheter
att tillgodogöra sig näring vilket krävde ett särskilt omhändertagande.
Det var ostridigt att hon behövde hjälp och tillsyn dygnet runt. Kam-
marrätten ansåg att flickans vårdbehov var så speciellt och omfat-
tande att det till allra största delen inte rymdes inom det normala för-
äldraansvaret för ett barn i hennes ålder. Man kunde därför inte med
hänvisning till föräldraansvaret bortse från någon nämndvärd del av
den tid som krävdes för att tillgodose hennes behov. Högsta förvalt-
ningsdomstolen instämde i kammarättens bedömning.
Mest genomslag har domen från år 1997 haft. Av den framgår prin-
cipen om att föräldraansvar inte föreligger avseende grundläggande
behov för något barn som är tolv år eller äldre. I övrigt behandlas mer
eller mindre speciella omständigheter, bland annat har det i domen
från år 2008 slagits fast att vård av viss teknisk natur är av en art som
26
Regeringsrätten har i några avgörande fall bedömt tillämpligheten av det så kallade femte
grundläggande behovet, annan hjälp som förutsätter ingående kunskaper om den funktions-
hindrade. Domstolen uttalade till exempel i RÅ 2003 ref. 33 följande: När hjälpbehovet avsett
enbart åtgärder för att aktivera och motivera den funktionsnedsatte har hjälpen enligt rätts-
praxis inte ansetts avse de grundläggande behoven. Så har däremot ansetts vara fallet när den
funktionsnedsatte på grund av sitt psykiska tillstånd krävt sådan aktiv tillsyn som närmast haft
karaktären av övervakning.
