16
elever bereds plats i särskolan för att få det extra stöd som den ordinarie
skolverksamheten inte längre kan erbjuda
På senare tid har det fram-
kommit att kommunernas utredningar och handläggning vid beslut om
placering i särskolan inte håller en godtagbar kvalitet, vilket kan innebära
att elever kommer till särskolan utan att egentligen vara i behov av det
3.2
Psykisk ohälsa allt vanligare
Eftersom psykiska diagnoser är klart dominerande bland de som beviljas
aktivitetsersättning skulle en naturlig förklaring till ökningen av andelen
unga med aktivitetsersättning kunna vara förändringar i ungdomars
psykiska hälsotillstånd. Utredningar av den självupplevda hälsan visar att
psykiska besvär har blivit vanligare sedan tidigt 1990-tal och att nedsatt
psykiskt välbefinnande är betydligt vanligare bland kvinnor än bland
män
Den självupplevda hälsan behöver emellertid inte vara synonym med den
faktiska hälsan. Kungliga vetenskapsakademin har genomfört en system-
atisk litteraturöversikt med tonvikt på förändringar i svenska barns och
ungdomars psykiska hälsa över tid. I den konstateras att utvecklingen av
barns och ungdomars psykiska hälsa i Sverige är ett ofullständigt utforsk-
at område och att det saknas studier som kan anses ha ett helt tillfreds-
ställande bevisvärde.
De tendenser som trots allt går att se är att sven-
ska barns och ungdomars generella psykiska hälsa är god, att en försäm-
ring i det allmänna psykiska hälsotillståndet tycks ha skett i slutet av
1990-talet, och att flickor mår sämre än pojkar. Även när det gäller sam-
band mellan olika aspekter av hälsa, sjuklighet och nedsatt arbetsförmåga
är kunskapen bristfällig. Detta trots att ohälsa och sjukfrånvaro är ett
uppmärksammat forskningsområde.
Förändringar i ungdomars faktiska hälsotillstånd kan därmed vara
en
förklaring till att antalet ungdomar med aktivitetsersättning har ökat. I
vilken utsträckning är dock oklart, liksom
vad
som orsakat försämringen
i ungdomars psykiska hälsa och varför det finns tydliga könsskillnader.
3.3
Förändrad diagnostisering
Att diagnosmönstret bland unga förändrats och nu domineras av psykisk
ohälsa betyder inte nödvändigtvis att deras sjukdomsmönster har föränd-
rats i motsvarande grad. Förändringar i läkarkårens diagnostisering av
patienter och/eller tillkomsten av nya diagnoser kan också vara av betyd-
else.
