Rapport 2015-6

Ett mer diskret sätt att förändra ersättningsnivån i den offentliga för-

säkringen var införandet av en omräkningsfaktor. Man kan anta att

en nedskärning av den nominella ersättningsnivån skulle ha varit mer

politiskt känslig än att införa en omräkningsfaktor, som är en mer

svårförståelig förändring. För den enskilda individen blir resultatet

dock detsamma – en lägre ersättningsnivå.

Den faktiska ersättningsnivån kan dock förändras, även om den nomi-

nella ersättningsnivån är densamma som tidigare, exempelvis genom

förändringar i närliggande system. Ett tydligt exempel på detta är

konsekvenserna av att taket i sjukförsäkringen årligen räknas upp i

takt med prisutvecklingen i samhället. När lönerna utvecklas snabbare

än priserna och taket ligger kvar på 7,5 prisbasbelopp, skapas ett kon-

stant fall i inkomsttaket, eftersom man inte har fattat några beslut för

att förändra detta. Till följd av att nivån på taket inte har justerats med

avseende på förvärvsinkomsterna, har en ökande andel individer fått

en ökande andel av sin inkomst, som inte är försäkrad i den offentliga

försäkringen. Sådana icke-beslut är dock inte nödvändigtvis oavsikt-

liga utan kan även vara ett diskret sätt att skapa budgetutrymme. Ett

lågt tak resulterar i förlängningen i att ett inkomstbaserat system om-

vandlas till ett grundtrygghetssystem, vilket i sin tur skapar ett behov

av kompletterande försäkringsskydd.

Dessa förändringar sammantaget har alltså medverkat till den insti-

tutionella förändring som här har skisserats.

Spelar det någon roll hur inkomstskyddet vid sjukdom är uppbyggt?

För att återknyta till det tidigare kapitlet om möjliga sätt att bygga

upp ett försäkringsskydd mot sjukdom, så är den traditionella svenska

lösningen med ett allmänt och generöst offentligt system endast en av

flera möjliga lösningar. Oavsett vilken lösning man väljer, bör man

dock vara medveten om dess konsekvenser, på både individnivå och

på samhällsnivå.

För att börja med konsekvenserna på individnivå kan det konstateras

att de minskade ersättningsnivåerna inom den offentliga sjukförsäk-

ringen och den därmed ökade betydelsen av avtalsförsäkringarna gör

att individer får svårare att överblicka sitt eget försäkringsskydd. Det

beror på att det totala trygghetssystemet blir mer svåröverskådligt

(Edebalk et al. 1996). En tidigare utredning har visat att så många

som 25–30 procent inte får del av den ersättning de är berättigade till