

52
I figur 9 framgår det att ersättningsnivåerna för inkomster under taket
i dag är i stort sett identiska inom avtalen. Nivåerna följer dock tyd-
ligt längden på sjukperioden och förändras vid dag 15, i vissa fall dag
91, och dag 366
53
samt vid övergång till stadigvarande nedsatt arbets-
förmåga, det vill säga till sjukersättning.
För inkomster över taket, här illusterat genom den 90:e percentilen
inom respektive avtalsområde, skiljer sig dock ersättningsnivåerna
betydligt åt mellan avtalsområdena (figur 10). Som synes är ersätt-
ningsnivån densamma under de första fjorton dagarna, då en karens-
dag och 80 procents lagstadgad sjuklön gäller för samtliga. Från och
med dag 15 i ett sjukfall skiljer sig däremot ersättningsnivåerna sig åt
ganska markant. Till och med dag 90 har privatanställda tjänstemän
det mest generösa inkomstskyddet, men det förändras vid dag 91 i
sjukperioden. Då har privatanställda tjänstemän tillsammans med
privatanställda arbetare det minst generösa skyddet. Med undantag
för privatanställda tjänstemän dag 15–90 har statsanställda genom-
gående de högsta ersättningsnivåerna. Att det går att urskilja en skill-
nad mellan kommunanställda och landstingsanställda dag 91–366, där
de senare har ett mindre generöst inkomstskydd, beror enbart på att
löneläget inom den 90:e percentilen är betydligt högre inom lands-
tingen än inom kommunerna, vilket ger en tydlig takeffekt. De privat-
anställda arbetarna har generellt sett det minst generösa inkomst-
skyddet vid sjukdom i förhållande till övriga avtalsområden, utom när
arbetsförmågan är stadigvarande nedsatt.
53
Inom avtalsförsäkringen sker denna förändring i allmänhet vid dag 361.