58 / 88
58
samhället, eftersom alla omfattas av samma system. När alla får en
ersättning som står i relation till tidigare inkomst, är enskilda indi-
vider också villiga att bidra till systemet, eftersom alla får tillbaka
(relativt sett) lika mycket vid sjukdom. På så sätt är det rationellt
även för höginkomsttagare att ”nöja sig” med det offentliga försäk-
ringsskyddet (Korpi och Palme 1998).
Med sjunkande ersättningsnivåer för höginkomsttagare inom den
offentliga sjukförsäkringen, övergår dock inkomstprincipen till en
form av grundtrygghet för denna grupp. En sådan utveckling kommer
att skapa en skiljelinje mellan låginkomsttagare och höginkomst-
tagare vilket leder till att det rationellt sett inte längre blir lika attrak-
tivt för höginkomsttagarna att vilja stanna inom samma institutionella
struktur som låginkomsttagarna. Individer med inkomster över taket
betalar dessutom för dessa inkomstandelar två gånger, dels till den
offentliga, dels till den kollektivavtalade sjukförsäkringen, dock utan
att få någonting tillbaka från den offentliga försäkringen, eftersom
denna inte täcker inkomstbortfall som överstiger taket. Detta är sär-
skilt tydligt för privatanställda tjänstemän som dessutom har en högre
premie inom avtalssjukförsäkringen för inkomster över taket. Att en
växande andel individer har inkomster övers taket i sjukförsäkringen
kan leda till att tilltron och betalningsviljan till det offentliga sjuk-
försäkringssystemet minskar. Detta leder i sin tur till behov av en
kompletterande sjukförsäkring.
När det gäller fördelningsstrategier är det viktigt att förstå att omför-
delningen till viss del skiljer sig åt mellan den offentliga försäkringen
och avtalsförsäkringen. Karaktäristiskt för den offentliga försäkringen
är att premien är oberoende av risken. Det innebär en kraftig omför-
delningseffekt från låg till hög risk. Som diskuterats tidigare, innebär
det en omfördelning från höginkomsttagare till låginkomsttagare på
aggregerad nivå. Det beror på att risken för sjukfrånvaro varierar med
ålder, kön och socioekonomisk tillhörighet eftersom kvinnor löper
högre risk än män, äldre löper högre risk än yngre och låginkomst-
tagare högre risk än höginkomsttagare (Edgerton et al. 2000; SOU
2006:86; Söderström och Rikner 2003). Även inom avtalsförsäkring-
arna är premien oberoende av risken (inom respektive avtal), och
därför blir det även här en omfördelning från höginkomsttagare till
låginkomsttagare. I avtalsförsäkringarna är dock kompensations-
graden i vissa fall högre för inkomster över taket, vilket skapar en
omfördelning från individer med inkomster under taket till individer
med inkomster över taket. Här är det alltså är en motsatt omfördel-
ning gentemot den som förekommer inom den offentliga försäkringen