Rapport 2015-6

Avslutande diskussion

Huvudfrågan i denna rapport handlar om hur den totala ersättnings-

nivån från den offentliga och de kollektivavtalade sjukförsäkringarna

sammantaget ser ut för olika grupper i samhället och hur ersättnings-

nivån har förändrats över tid. Nedan sammanfattas den institutionella

förändring som har beskrivits i rapporten och en diskussion förs kring

hur denna utveckling har uppstått och hur dess betydelse för enskilda

individer och samhället i stort ska förstås.

De empiriska resultaten visar, för hela den studerade perioden, att

ersättningsnivån från den sammantagna sjukförsäkringen har uppgått

till över 70 procent av tidigare inkomst, och ofta högre än så, under

perioder med sjukpenning som är kortare än ett år. Vid stadigvarande

nedsatt arbetsförmåga (sjukersättning) har ersättningsnivån generellt

sett varit något lägre än under perioder med sjukpenning. Även om

den offentliga sjukförsäkringen är mindre generös i dag än för 30 år

sedan, ger det totala försäkringssystemet i form av offentlig sjukför-

säkring och kollektivavtalade sjukförsäkringar alltså fortsatt en ersätt-

ning som i hög grad ersätter det faktiska inkomstbortfallet vid sjuk-

dom. Detta är en följd av att avtalsförsäkringarna fyller ut det gap

som uppstått efter sjunkande ersättningsnivåer inom den offentliga

försäkringen. Storleken på detta gap och den grad i vilken det fylls

varierar dock mellan olika grupper i samhället.

För individer med inkomster under taket är det sammantagna

inkomstskyddet likartat mellan de olika grupperna på arbetsmark-

naden, och skyddet har också varit relativt stabilt över tid.

Vid

denna inkomstnivå ger den offentliga sjukförsäkringen fortsatt en

Även om skillnaderna mellan grupper och stabiliteten i nivåerna varit större vid dag 91 i en

sjukperiod än vid dag 15 och under perioder av sjukersättning.