Sjukvårdande insatser blir egenvård
22
2.2
Avgränsningen mellan sjukvård enligt
hälso- och sjukvårdslagen och egenvård
i assistansen
Assistansersättningen är på olika vis avgränsad gentemot andra
huvudmäns ansvar för välfärdsinsatser. Några exempel är när bruka-
ren vistas i skolan, på ett särskilt boende eller i hälso- och sjukvården.
Då ansvarar respektive huvudman för stödbehovet. Kommunen kan
ordna en elevassistent i skolan eller inom boendets ordinarie omvår-
dad och landstinget ansvarar för stödet inom hälso- och sjukvårdens
vanliga verksamhet medan en person är inlagd.
20
Assistansersättning får inte heller beviljas för sjukvårdande insatser
enligt hälso- och sjukvårdslagen.
21
Avgränsningen mellan assistans-
ersättningen och sjukvårdande insatser motiverades med att sjukvård
kräver mer kompetens än vad personliga assistenter förutsattes ha.
För att personer som lever i egna bostäder med hjälp av personliga
assistenter finansierade med statlig assistansersättning ska kunna
sköta sin sjukvård utan dagliga kontakter med hälso- och sjukvården
finns en möjlighet att utföra vissa sjukvårdande insatser som egen-
vård. I dessa fall kan Försäkringskassan ersätta den tid som person-
liga assistenter lägger ner på egenvård med assistansersättning. Även
åtgärder som i de flesta fall kräver utbildad personal kan omvandlas
till egenvård. Det kan till exempel gälla om den personliga assistenten
har så pass stor kunskap att hon eller han kan utföra arbetsuppgiften
på ett säkert sätt.
2.3
Systemet för egenvårdsbedömningar
Begränsningen för Försäkringskassan att bevilja assistansersättning
för den tid som gäller sjukvårdande insatser enligt hälso- och sjuk-
20
Om det finns särskilda skäl kan assistansersättning lämnas även under tid när den funktions-
hindrade vårdas på sjukhus, 106 kap. 25 § SFL.
21
I LSS finns ingen begränsning gentemot hälso- och sjukvården. Däremot förtydligas i de
ursprungliga förarbetena att kommunerna ska ansvara för merparten av insatserna i LSS
på grund av den allmänna utvecklingen som till dess inneburit att kommunerna fått ett allt
tydligare och allt mer samlat ansvar för att tillgodose enskildas behov av boende, service
och vård (prop. 1992/93:159, s. 93).