Arbetsrapport

I föreliggande rapport görs en indelning mellan tillsvidareanställning och

tidsbegränsad anställning.

Tillsvidareanställning

Tillsvidareanställning regleras i lagen (1982:80) om anställningsskydd. En

tillsvidareanställning löper på till dess att den sägs upp av den anställda

eller arbetsgivaren, och upphör alltså inte automatiskt vid en given tid-

punkt.

Tillsvidareanställning är i princip norm, både på arbetsmarknaden

och i socialförsäkringen.

Tidsbegränsade anställningar

Tidsbegränsade anställningar innefattar både de tidsbegränsade anställ-

ningar som regleras i LAS och de tidsbegränsade anställningar som regleras

i kollektivavtal. Gemensamt för alla tidsbegränsade anställningar är att de

är avtalade att gälla till och med en viss tidpunkt. Tidsbegränsade anställ-

ningar enligt LAS är allmän visstidsanställning, vikariat, säsongsanställning,

provanställning och anställning av arbetstagare som har fyllt 67 år.

I kol-

lektivavtalen kan det också finnas regleringar om arbete som utförs vid

behov eller per timme. Om en anställd har haft en allmän visstidsanställ-

ning eller ett vikariat hos samma arbetsgivare i sammanlagt två år under

en femårsperiod övergår dock anställningen enligt LAS automatiskt till en

tillsvidareanställning. Det kan också vara fallet om en person har haft olika

tidsbegränsade anställningar som följt på varandra under en period.

Det

är möjligt att göra avsteg från delar av LAS genom kollektivavtal.

I den del av rapporten som redovisar registerstudien görs en åtskillnad

mellan tidsbegränsat anställda med månadslön och tidsbegränsat anställda

med timlön. I analysen görs ett antagande om att tidsbegränsat anställda

med månadslön med större sannolikhet arbetar mer regelbundet medan

tidsbegränsat anställda med timlön i högre utsträckning antas arbeta vid

behov.

Det finns mycket begränsad kunskap om personer med tidsbegränsade

anställningar och sjukfrånvaro. Det har däremot genomförts flera studier

som handlar om sambandet mellan hälsa och tidsbegränsad anställning.

Nedan beskrivs tre studier som belyser sambandet mellan anställningsform

och sjukfrånvaro. Den första är en studie från Kanada som visar att perso-

ner med ett anställningskontrakt på 4–6 månader har en lägre sannolikhet

att ha en eller fler perioder med arbetsrelaterad sjukfrånvaro än de med

ett längre eller permanent anställningskontrakt.

Studiens resultat bygger

4§ LAS.

5–6 §§ LAS.

5a§ LAS.

2§ LAS.

Tompa med flera (2008).