23(62)
6
Optimal kontrollstrategi
6.1
Kontrollmetod
Vid användning av E&F-modellen på skattefusk är det naturligt att som
dataunderlag använda årliga inkomstdeklarationer. Kontrollen avser då
deklarerad kontra sann årsinkomst. Vid kontroll av TFP liksom av andra
förmåner är det naturligt att ha ett löpande kontrollprogram med ett visst
antal kontroller per månad. Frågan uppstår då vad som ska kontrolleras, är
det ett uttag eller alla uttag som en granskad person gjort under en viss
period? I det senare fallet, hur lång ska denna period vara?
Tillämpning av E&F-modellen på TFP innebär att man låter kontrollfre-
kvensen öka med uttagens storlek, med ingen kontroll alls av de minsta
uttagen. Antag att det är optimalt att inte alls kontrollera uttag under
500 kr om man baserar kontrollen på enstaka uttag. En person som endast
gör ett uttag om 2 000 kr under en viss period skulle då löpa relativt hög
risk att bli kontrollerad, medan en person som under samma period gör
fyra uttag om 500 kr inte skulle kontrolleras alls. Slutsatsen är att kontroll
baserad på storleken av enstaka uttag bör förkastas.
Lämplig längd på den tidsperiod som ska kontrolleras är ett optimerings-
problem i sig, den beror på tillgängligheten av uttagsdata hos arbetsgivare
och skola/förskola, kostnaden för kontroll och förväntad kostnad för fel och
fusk. I denna rapport redovisas resultat från analys av en tvåmånaders-
period (IFAU:s kontrollperiod) och en 8,5-månadersperiod (IFAU:s total-
period). Lämplig längd på kontrollperioden diskuteras vidare i avsnitt 11.
6.2
Dataunderlag
Analysen i denna studie baseras på att grupp B är endast obetydligt på-
verkad av ett informationsbrev och att data för grupp B därför kan anses
representativa för en opåverkad population (grupp D).
I analysen är andelen felare en viktig parameter liksom fördelningen för
sant uttag. I analyser utan segmentering används andelen felare för grupp
B. Andelen felare i de olika risksegmenten är i avsnitt 5 beräknad för det
totala materialet ABC, medan det av tabell 1 och 2 framgår att andelen fel-
are för grupp B är avsevärt högre än för genomsnittet för alla tre grupper-
na. Andelen felare i de tre risksegmenten räknas därför upp i den fortsatta
analysen av grupp B.
