Rapport 2015-4

Under senare delen av 1990-talet påbörjades en diskussion om att

skapa ytterligare ekonomiska drivkrafter för arbetsgivare när det

gäller att förebygga ohälsa bland anställda. Motiveringen var att

arbetsplatsen förmodligen har en central betydelse för arbetet med

att minska de långa sjukskrivningarna och att arbetsgivare i allmänhet

har god kunskap om sina anställda och kännedom om vad som kan

underlätta så att den sjukskrivne kan börja arbeta igen. Bland annat

diskuterades förslag om en förlängning av den generella sjuklöne-

perioden från 14 dagar till 60 dagar. Förslagen återges i

Åtgärds-

programmet för ökad hälsa i arbetslivet

(SOU 2002:5). Dessa förslag

genomfördes dock inte.

Medfinansieringsreformen som infördes den 1 januari 2005 och

gällde till och med den 31 oktober 2006 syftade till att minska

sjukfrånvaron på heltid. Detta låg i linje med tidigare politik inom

området (se prop. 2002/03:89) och med den större kursomläggningen

inom politikområdet.

I denna studie analyseras varaktigheten i påbörjade sjukskrivningar

och hur avslut av dessa sjukskrivningar förändras i samband med

medfinansieringsreformen. I och med reformen var arbetsgivaren

tvungen att betala medfinansieringsavgift för anställda som hade

sjukpenning på heltid, men slapp betala avgiften om sjukskrivningen

avslutades eller övergick till sjukpenning på deltid eller till rehabili-

teringspenning. Därmed är det tänkbart att reformen kan ha fått effek-

ter på avslut av pågående sjukskrivningar och övergångar mellan

olika förmånsslag. Genom att ta hänsyn till den generella föränd-

ringen i varaktighet som är förknippad med att en sjukskrivning

passerar över årsskiften kan den specifika förändringen vid reform-

tillfället skiljas ut.