Rapport 2015-4

är substantiellt minskad vid (b), det vill säga reformtillfället.

Det

betyder att den minskade relativa risken för att avsluta en deltids-

sjukskrivning genom övergång till sjukpenning på heltid verkar vara

påverkad av reformen.

För övriga avslut indikerar denna årsspecifika analys att den grund-

läggande modellen inte rakt av har kunnat särskilja den specifika

förändringen kring årsskiftet 2005 från de förändringar i sjukskriv-

ningarnas varaktighet som har uppstått vid föregående årsskiften.

Därmed bör dessa resultat tolkas med försiktighet när det gäller i

vilken grad de fångar en specifik förändring vid reformtillfället

eller en mer generell förändring från år till år i sjukskrivningarnas

varaktighet.

Analysen ovan visade att reformen kan ha påverkat 1) heltidsfallens

övergång till rehabiliteringspenning och 2) deltidsfallens övergång

till heltidssjukskrivning. Analysen visar däremot att den förändrade

sannolikheten för övriga avslut inte är tydligt relaterad till reform-

tillfället. Därför studeras avslutningsvis om de förändrade avsluts-

sannolikheterna skiljer sig åt mellan olika grupper av arbetstagare

enbart för de två avslut som kan anses relaterade till reformen. Det

finns skäl att studera om reformen har haft olika respons på mäns

och kvinnors sjukskrivningar eftersom kvinnor både har fler dagar

med sjukpenning och har förhållandevis fler långa sjukskrivningsfall

och sjukskrivningsfall på deltid.

De tidigare kvalitativa studierna av medfinansieringsreformen indi-

kerade även att rehabiliteringsinsatser är vanligare bland dem mellan

30 och 54 års ålder, högutbildade och anställda på stora arbetsplatser

(Försäkringskassan, 2006). Därmed är det intressant att studera även

dessa grupper separat då det kan finnas skillnader i hur arbetsgivare

har reagerat på sjukfrånvaro för olika grupper av arbetstagare.

I tabell 5 presenteras separata resultat för män, kvinnor, olika utbild-

nings- och åldersgrupper samt för individer som är anställda på

arbetsplatser av olika storlek.

En mycket grov uppskattning ger att ungefär 1 095 sjukskrivningar har fortsatt i sjukpenning

på deltid, istället för att gå till sjukpenning på heltid i samband med reformen. Siffran erhålls

genom att antalet startade deltidssjukskrivningar (cirka 50 000) multipliceras med den

genomsnittliga övergångssannolikheten (cirka 30 procent) och den relativa risken som

modellskattningen ger (1–0,93).