53 / 66
53
Resultaten antyder också att reformen kan haft viss effekt på använd-
ningen av deltidssjukskrivning. Sjukskrivningar som påbörjades med
sjukpenning på deltid övergick i lägre utsträckning till sjukpenning på
heltid i samband med reformen, vilket även det är i linje med hur
incitamenten var tänkta att verka. Detta gäller kvinnor, de som är
30–54 år gamla och anställda på stora arbetsplatser. För dessa grupper
är deltidssjukskrivning relativt vanligt, varför en tolkning är att det
främst är för grupper med stor andel deltidssjukskrivning före refor-
men som övergången till sjukpenning på heltid har minskat.
Tidigare internationella studier av förändringar i arbetsgivarens kost-
nad för sjukfrånvaro bland de anställda visar på relativt tydliga effek-
ter på sjukfrånvaron, åtminstone då incitamentsstrukturen verkar ha
varit tydlig för arbetsgivaren. Studierna indikerar att arbetsgivare
mest troligt reagerar på ekonomiska incitament för att motverka
arbetstagarnas sjukfrånvaro. Trots att medfinansieringen av sjukpen-
ningen teoretiskt har påverkat arbetsgivares ekonomiska incitament,
finner denna studie ändå få indikationer på att medfinansierings-
reformen har påverkat sjukfrånvaron.
En grundförutsättning för att en reform ska få avsedd effekt är förstås
att aktörerna känner till reformen. De tidigare enkätstudier som har
gjorts av medfinansieringsreformen visar att kunskapen om reformen
hos arbetsgivarna varit begränsad. Det är främst de stora arbets-
givarna som verkar ha känt till reformen.
Men avsaknaden av en tydlig och väl identifierad effekt på varaktig-
heten av påbörjade sjukskrivningar kan också bero på att medfinansi-
eringen enbart var i kraft under knappt två år. Då det inte går att av-
göra vilken effekt reformen har haft på sjukfrånvaron efter reformens
avskaffande, inte minst eftersom det skedde stora reformer inom
sjukförsäkringen under den efterföljande perioden, har uppföljnings-
perioden begränsats till den tid som reformen var i kraft. Det betyder
att uppföljningshorisonten är relativt kort och att den del av anpass-
ningen som kan få effekter på lite längre sikt, till exempel potentiella
effekter av ett förändrat förebyggande arbete, inte kan studeras.
De begränsade reformeffekterna kan också handla om att reformen
gav för svaga incitament för arbetsgivaren att agera för att motverka
sjukfrånvaron eller att incitamenten var felaktigt utformade. I andra
länder har man till exempel valt att lägga en kostnad på arbetsgivaren
när anställda lämnar arbetsmarknaden via förtidspension. De utvär-
deringar som har gjorts i Finland på sådana system visar dock på
blandade resultat.