44 / 66
44
2005 innebär en förhöjd risk för avslut via rehabiliteringspenning i
jämförelse med årsskiftet 2004 (b). Det skulle kunna indikera att för
just det avslutet har reformen haft en inverkan på sannolikheten att
avsluta sjukskrivningar på heltid.
25
I övrigt visar tabellen att förändringen i risken för avslut inte verkar
unik för reformtillfället. När det gäller den totala avslutsrisken är den
förhöjd vid båda de studerade årsskiftena (a) och (b), i jämförelse
med vid föregående årsskifte. När de separata avslutsanledningarna
studeras är det än mer tydligt att risken för de olika avsluten har
förändrats även vid årsskiftet 2004. För vissa utfall är förändringen
vid 2004 till och med större än förändringen vid 2005. Det innebär att
för dessa avslut finns det en osäkerhet kring hur resultaten ska tolkas.
Förändringarna i avslutssannolikhet mellan årsskiftena 2002/2003
och 2003/2004 (det vill säga (a)) kan troligtvis härröra från den
politik som fördes på området under perioden med bland annat ett
formulerat halveringsmål, samt den trend som visades i figur 1. De
stora skillnaderna i årseffekt för de olika åren tyder på att reformen
infördes under en period med stora förändringar i varaktigheten i
sjukskrivningarna.
25
En mycket översiktlig beräkning ger att ungefär 2 000 fler heltidssjukskrivningar har övergått
till rehabiliteringspenning per år i samband med reformen. Siffran erhålls genom att antalet
startade heltidssjukskrivningar (cirka 200 000) multipliceras med den genomsnittliga sanno-
likheten att övergå till rehabiliteringspenning (5 procent) och den extra risken att göra så i
samband med reformen (20 procent).