52
med ickevalsalternativet. I den grupp som själva valt egna fonder och
som inte anlitat någon extern förvaltare finns det dock en stor grupp
passiva pensionssparare, som i stor utsträckning inte har förändrat sin
fondsammansättning sedan inträdet. Dessa är i vissa avseenden, till
exempel i fråga om utbildningsnivå, ganska lika de sparare som ingår
i gruppen med ickevalsalternativet.
Resultaten pekar på att det i genomsnitt finns en överavkastning för
dem som anlitar en fondförvaltningstjänst, men beräkningarna för
åren 2000–2010 antyder att den genomsnittliga överavkastning som
externa förvaltare ger är liten. Dessutom betalar premiepensions-
spararen en extra avgift för dessa tjänster (utanför premiepensions-
systemet), något som denna undersökning inte har några uppgifter
om. Men enligt uppgifter från andra undersökningar är avgiften
mellan 400 och 1 000 kronor per år. Borträknat en extra avgift i den
storleksklassen är nettot svagt positivt. Vidare visar utvärderingen att
risken i portföljen reduceras genom att pensionsspararen väljer en
extern förvaltningstjänst, vilket är positivt för den enskilda spararen.
Efter en närmare undersökning tyder resultaten på att den positiva
effekten av externa förvaltare kan förklaras av att dessa generellt sett
är mer aktiva och att sparare som själva är lika aktiva är något bättre
än externa förvaltare på att generera överavkastning.
De grupper som har en hög grad av egen aktivitet i sina fondbyten är
förmodligen relativt sett mer kapabla att själva göra bra fondval. Det
är dock svårt att tro att det är aktivitet i sig som leder till en högre
avkastning. Förmodligen är hög aktivitet en indikator på något annat,
till exempel att mer aktiva också väljer ”rätt” fonder vid ”rätt” till-
fälle. Den egentliga förklaringen till högre avkastning är betydligt
svårare att mäta, och aktivitet bör därför ses som en grov indikator på
”finansiellt kunnande”. Andra grupper har ett motsatt mönster och är
inaktiva eller anlitar externa förvaltare. Det skulle kunna tyda på en
lägre grad av finansiellt kunnande.
Denna undersökning visar vidare att de som väljer att anlita en extern
förvaltare är de som kan förväntas vara inaktiva i premiepensions-
systemet (borträknat dem med ickevalsalternativet). Därmed blir det
lönsamt för dem att anlita en extern förvaltare. Innebörden av detta är
att förvaltarna har gett en högre avkastning för sina kunder än vad
dessa sparare själva hade kunnat åstadkomma, om de inte hade valt
denna tjänst. Man bör notera att den positiva effekt av externa för-
valtare som undersökningen finner bara gäller den grupp som faktiskt
