Rapport 2015-6

Utvecklingen av inkomstskyddet vid längre sjukfrånvaro påminner

på många sätt om utvecklingen avseende kortare sjukfall. Vissa skill-

nader finns dock. I den offentliga försäkringen behölls den högre

nominella ersättningsnivån på 90 procent längre, fram till och med

mars 1993 då den sänktes till 80 procent. Åren 1996–1997 var ersätt-

ningsnivån 75 procent och därefter har den legat konstant på 80 pro-

cent. Omräkningsfaktorn har utvecklats på samma sätt som beskrivits

ovan.

När det gäller avtalsförsäkringarna har dessa i allmänhet varit mindre

generösa vid längre sjukfall än vid korta, vilket också framgår av figur

5 och 6 (se även bilaga 1). Det finns också större skillnader mellan

avtalen dag 91 än dag 15. Största skillnaden är att ersättningen över

taket för privatanställda tjänstemän sedan år 1992 varit betydligt lägre

vid dag 91 (65 procent) än vid dag 15 (mellan 85 och 90 procent).

Inom samtliga avtal är den totala, faktiska ersättningsnivån lägre för

individer med hög inkomst än för individer med inkomster under

taket. Det gäller under större delen av den studerade perioden. För

statsanställda har dock ersättningen över taket i stort motsvarat ersätt-

ningen under taket. Det innebär att den totala ersättningen i procent

är densamma för låginkomsttagare och höginkomsttagare bland stats-

anställda under i stort sett hela perioden. För exakta ersättningsnivåer

under de studerade åren hänvisas till bilaga 1.

Sammanfattningsvis kan sägas att det även här går att urskilja en tyd-

lig effekt av taket i den offentliga försäkringen. Liksom tidigare vari-

erar takeffektens storlek mellan avtalsområdena. Att denna variation

tillsammans med det faktum att de nominella ersättningsnivåerna i

avtalsförsäkringarna skiljer sig åt mellan avtalen vid denna sjukskriv-

ningslängd, innebär sammantaget att den faktiska ersättningsnivån

från den totala sjukförsäkringen skiljer sig åt mellan olika grupper i

samhället.

Nedan studeras utvecklingen för individer med stadigvarande arbets-

oförmåga, det vill säga personer som har sjukersättning.

Anm. figur 7 och 8: Inkomststatistik för privatanställda arbetare saknas före 1992. Ersättningen

från avtalsförsäkringen (efter dag 90) var skattefri till och med 1990 för kommun- och lands-

tingsanställda samt för privatanställda arbetare. Skattefri ersättning innebär att den ersättnings-

nivå som här redovisas är något underskattad.