15
1
Inledning
Inslaget av egna val i delar av pensionssystemen har ökat dramatiskt
under det senaste decenniet. I premiepensionssystemet får premie-
pensionsspararen sedan juli 2000 välja att skapa en egen värde-
pappersportfölj med upp till fem fonder bestående av aktier och ränte-
papper eller båda. Valet kan göras utifrån drygt 800 olika fonder. Om
inget aktivt val görs, hamnar avgifterna i ett särskilt ickevals-
alternativ. Även inom de kollektivt avtalade tjänstepensionerna, vilka
berör ungefär 90 procent av de anställda, kan pensionsspararen göra
aktiva fondval. Finansiell planering inför pensionen är dock komplex,
eftersom det fordrar att individen kan förstå och bearbeta information
om avkastning, riskdiversifiering och inflation och från denna infor-
mation göra prognoser om utvecklingen på de finansiella marknader-
na.
Sedan starten har fondbytena inom premiepensionen ökat kraftigt från
cirka 100 000 år 2001 till cirka 4,6 miljoner år 2011. En orsak som
framhålls till ökningen är förekomsten av förvaltningsföretag, som
mot en avgift åtar sig att välja lämpliga fonder åt pensionsspararen (se
Pensionsmyndigheten, 2010). Pensionsspararen har möjlighet till
avgiftsfria fondbyten och betalar en administrationsavgift till
Pensionsmyndigheten (tidigare Premiepensionsmyndigheten). Om
spararen har gjort egna fondval betalas även en avgift till det eller de
fondbolag som förvaltar de enskilda fonderna. De som har ickevals-
alternativet betalar en avgift till 7:e AP-fonden. Ytterligare en avgift
tillkommer vid sidan av systemet för de sparare som överlåter fond-
valet åt externa förvaltningsföretag. För att en överlåtelse ska bli
lönsam för den framtida pensionären, måste den externa rådgivaren
kunna göra sådana fondval som genererar en högre avkastning än vad
spararen själv hade kunnat åstadkomma inom ramen för premie-
pensionssystemet (eller som ickevalsalternativet kan åstadkomma).
