7
Sammanfattning
Inslaget av egna val i delar av pensionssystemen har ökat dramatiskt
under det senaste decenniet. I premiepensionssystemet får premie-
pensionsspararen sedan juli 2000 välja att skapa en egen värde-
pappersportfölj med upp till fem fonder bestående av aktier och
räntepapper eller båda. Valet kan göras utifrån drygt 800 olika fonder.
Om inget aktivt val görs, hamnar avgifterna i ett särskilt fond-
alternativ som förvaltas av 7:e AP-fonden (hädanefter benämnt
ickevalsalternativet). Även inom de kollektivt avtalade tjänste-
pensionerna, vilka berör ungefär 90 procent av de anställda, kan
pensionsspararen göra aktiva fondval. Finansiell planering inför
pensionen är dock komplex, eftersom det fordrar att pensionsspararen
kan förstå och bearbeta information om avkastning, riskdiversifiering
och inflation och utifrån denna information göra prognoser om
utvecklingen på de finansiella marknaderna.
Allt fler sparare inom premiepensionen anlitade en extern fond-
förvaltningstjänst under perioden 2001–2010. Externa förvaltnings-
företag svarade för den största delen av den dramatiska ökningen av
antalet fondbyten, som skedde under de senare åren i perioden.
Premiepensionssparare lämnade fullmakt till olika förvaltningsföretag
om att de löpande fick utföra fondbyten (så kallad diskretionär för-
valtning). Förvaltningsföretagen gjorde massbyten för ett stort antal
pensionssparare samtidigt genom så kallade robotinskjutningar. I
april 2010 hade, enligt föreliggande undersökning, cirka 8,2 procent
av premiepensionsväljarna anlitat en extern förvaltare. Detta bekräftar
i huvudsak bilden som ges i andra undersökningar.
Mot denna bakgrund är det motiverat att undersöka dels om det har
varit lönsamt att anlita externa förvaltningsföretag för de pensions-
sparare som har köpt dessa tjänster, dels hur väl dessa företag har
lyckats generera en överavkastning jämfört med individer som själva
byter fonder aktivt inom premiepensionssystemet. Med överavkast-
ning menas den avkastning som återstår när avkastningen som
